Biblisk Auktoritet: Förvirring & Förtydligande – 1 Korintierbrevet 11:1-16

Vad är din omedelbara reaktion till texten?

Hur reagerar du när du hör den här texten om att kvinnor ska bära huvudbonader?

Är du orolig: “Jag hoppas att det inte betyder vad det verkar betyda.”

Är du exalterad: “Äntligen ska vi reda ut allt det här!”

Är du förvirrad: “Det låter konstigt, vad i hela friden talar den här texten om?”

Eller känna du dig kränkt: “Dessa gamla åsikter är motbjudande och inte lämpliga för ett modernt progressivt samhälle!”

Eller kanske något annat. En sak är säker, du kommer inte att komma till denna text med ointresserad neutralitet!

Så jag tror att innan vi ger oss in i texten behöver vi klargöra några saker.

Bibeln formar oss, inte tvärtom.

Detta är en explosiv text. Den talar om saker som känns kränkande i vår kultur idag i 2000-talets Sverige. Så hur hanterar folk den här texten och andra liknande texter?

Ett sätt är att låtsas att dessa texter inte existerar. De är förvirrande och det får oss att ställa obekväma frågor. Så vi ignorerar dem bara. Man bara stänger ögonen.

Ett annat sätt är att bestämma vad texten betyder innan man ens studerar den. Då måste den utmanande bibeltexten stämma överens med vår förutbestämda åsikt. Vi studerar texten MEN vi överväger bara möjligheter som överensstämmer med våra egna idéer. Och så avvisar vi allt som inte stämmer överens med dem. Våra ögon är fortfarande stängda, medan vi låtsas att de är öppna.

Ett tredje sätt är att bara kasta ut dem. Vi bestämmer vad som är rätt och om Bibeln inte håller med om vår syn på Gud eller tron, så förkastar man den bara. Och då får man slutligen göra det med allt i Bibeln som utmanar eller kränker oss. Därmed låter vi inte Gud forma oss till sin avbild. Istället formar vi Gud till vår avbild, vilket är avgudadyrkan. Våra ögon är fortfarande stängda och vi säger därtill att Bibeln är blind.

Men det finns ett bättre sätt. När vi närmar oss svåra texter som denna behöver vi istället vara ödmjuka, bedjande och försiktiga.

I Kungskyrkan tror vi att Bibeln är vår slutgiltiga auktoritet i alla frågor som rör liv och tro. Det är faktiskt en av våra grundläggande värderingar. Att Gud har uppenbarat sig själv och sina tidlösa sanningar för oss i Bibeln. Den gavs till oss för att läsas, förstås och tillämpas.

Och det är vad vi behöver göra i dag.

Bibelns kultur utmanar varje kultur:

Bibeln lär oss om himmelriket, där det är Guds kultur som råder. Det betyder att Bibeln är annorlunda än alla kulturer runt om i världen och genom alla tider. Bibeln firar vissa saker i varje kultur, och utmanar också vissa saker i varje kultur. Detta är precis vad vi borde förvänta oss att hitta om det faktiskt är Guds ord.

Låt mig ge ett exempel, med hjälp av två bibliska läror. Den första är undervisningen om förlåtelse. Här i Väst lyssnar vi glatt på Bibelns undervisning om förlåtelse och tänker: “Ja, det här tycker vi om. Vi håller helt med!”

Men Bibeln undervisar också om sexuell disciplin. Den lär tydligt att sex endast hör hemma inom äktenskapet, mellan en man och en kvinna. Då säger vi i Väst: “Det är gammalmodigt och helt emot våra mänskliga friheter.”

Så Bibeln hyllar västvärldens syn på förlåtelse och upprättelse, men utmanar vår syn på sexualetik.

Men i Mellanöstern skulle man få ett helt annat svar. För en genomsnittlig person i Mellanöstern, som lever i en hederskultur, är förlåtelse det som kommer att avvisas som bakåtsträvande och farligt. De skulle säga: “Man kan inte leva på det sättet, det är omöjligt!” Men när man sedan undervisar om Bibelns sexualetik skulle de säga, “Ja absolut! Det är så vi alla borde leva.”

Så, i olika delar av världen kan etiken vändas upp och ner. Men Bibelns etik står som tidlösa sanningar, som aldrig förändras och de står över alla tillfälliga kulturella versioner av etik. Det är Guds ord och står därför i sanning och auktoritet över alla kulturer. Gud bestämmer sanningen och vi ska formas av sanningen i Hans ord.

Inklusive utmanande texter som denna!

Tidlösa principer och tillfällig praxis:

Vid första anblicken när vi läser detta avsnitt tror vi att huvudfrågan här är män och kvinnor och om de ska bära huvudbonader eller inte i kyrkan. Och det är uppenbarligen en viktig fråga, men det är inte huvudpoängen här.

När vi ser oss omkring denna förmiddag ser vi att kvinnorna i vår kyrka inte bär huvudbonader. Och i denna predikan kommer jag inte att försöka övertyga dem att göra det heller, så oroa er inte.

Varför inte? Det är en bra fråga! När vi läser Bibeln letar vi efter två saker: principer och praxis.

I kristendomen ger Bibeln oss inte bara en lista över regler att följa. Istället ger den oss tidlösa principer. Men i Bibeln läser vi också om tidsbundna kulturella sedvänjor. De är sätt som kristna ut-arbetade de tidlösa principerna i sina egna forntida kulturer. Några av dessa är fortfarande relevanta idag. Men andra är inte det. Vårt jobb när vi studerar Bibeln är att upptäcka dessa principer och ta reda på hur de fungerar i våra kulturella sammanhang.

Ta till exempel 2 Korintierbrevet 13: 11-12 vi är det står:

“”Till sist, bröder: var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er. Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er. “

Den tidlösa principen här är att leva i fred med varandra genom att uppmuntra varandra. Och på Bibelns tid visade man detta genom att hälsa på varandra med en hjärtlig kyss.

Föreställ dig nu att vi introducerade denna praxis i modern svensk kultur. Jag skulle stå vid dörren till kyrkan och när du kom in skulle jag ge dig en stor stor passionerad kyss i gammal Mellanösternstil! Du skulle förmodligen inte komma tillbaka igen, eller hur? Eller så kanske du skulle gilla det..?

Nej, det rätta sättet för moderna människor att välkomna och uppmuntra varandra är ett fast handslag och ett varmt leende och kanske en kram. MEN gör det över! Höger?

Den tidlösa principen om välkomnande och uppmuntran gäller fortfarande, men hur det ser ut i praktiken är annorlunda i vår kultur idag.

Och den vanliga synen på 1 Korintierbrevet 11: 1-16 är just det. Att seden att bära huvudbonader var den tidens lokala praxis och deras tillämpning av textens tidlösa princip. Så vi kommer inte att be någon att täcka sina huvuden här idag. Men de tidlösa principerna är fortfarande mycket, mycket utmanande för vår moderna västsvenska kultur här idag.

Så håll i er…

Låt mig säga en sak till som inledning innan vi går in på texten. Jag har läst mycket om detta ämne under de senaste månaderna, med denna predikan i åtanke. Och medan min position inte har flyttat sig, så har jag fått en större respekt för dem som tror att täcka sitt huvud gäller än idag.

Även här i Sverige börjar allt fler unga kvinnor i kyrkor göra detta. Och jag vill hedra dem. Eftersom de läser Guds Ord själva och därigenom kommer till slutsatsen att Gud vill att de ska täcka sina huvuden. Och trots alla kulturella påtryckningar bestämmer de sig att de skulle hellre vill lyda och ära Gud än att frukta människors åsikter om dem. Och det måste man väl ändå ”ta av dig hatten för”, eller hur?

Denna text rör en sekundär fråga och var och en av oss behöver läsa den och komma till våra egna slutsatser. Och om du, eller någon som börjar komma till Kungskyrkan i framtiden, anser att de bör täcka sina huvuden under gudstjänsten, då kommer vi att hedra dem och respektera dem för deras beslut. Vi kommer inte att se ner på någon för att de försöker lyda Gud genom att täcka sina huvud. Och inte heller döma dem som bestämmer sig för att inte täcka sina huvud.

Vi kommer att studera denna text under de följande tre rubrikerna:

Biblisk Auktoritet
Förvirring
& Förtydligande

Så först…

1. Biblisk Auktoritet – vers 1-3

Även om detta är en utmanande text att studera, gör Paulus oss en stor tjänst genom att redan från början säga vad den tidlösa principen i detta avsnitt är. Se med mig på vers 3:

“Nu vill jag att ni ska veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.”

Den direkta tidlösa principen i detta avsnitt är biblisk auktoritet, auktoritet och Kristuslik underordnande. Gud Fadern är det högsta huvudet, toppen av auktoritetskedjan, medan Kristus underordnar sig under faderns auktoritet. Sen är Kristus i sin tur mannens huvud, och mannen underordnar sig Gud genom att underordna sig Kristus. Sen är mannen kvinnans huvud.

Nu pågår en debatt om huruvida Paulus menar alla kvinnor eller bara gifta kvinnor i detta sammanhang. Jag är säker på att i deras kultur skulle ha ALLA kvinnor ha burit huvudbonader. Men det sätt som Paulus talar här gör det tydligt att han talar specifikt om gifta kvinnor. Så för resten av predikan är det så jag kommer att tolka det: som män och deras fruar.

Så, mannen hustruns överhuvud, och hustrun hedrar Guds auktoritet genom att underordna sig sin man på ett Kristuslikt sätt.

Men är inte detta ännu mer explosivt i vårt samhälle idag än frågan om huvudbonader? Även om det inte står att fruar måste bära huvudbonader, så talar det ju fortfarande om biblisk auktoritet och underordnande inom äktenskapet. Och underordning är ett smutsigt ord idag, eller hur?

Men i kristendomen är en sund förståelse av biblisk auktoritet och underkastelse avgörande för livet. Det är inte kvävande, det är befriande. Det är vackert!

Biblisk förståelse av auktoritet och underkastelse:

Idén om villig underordnande finns över hela Nya Testamentet. Vi ska underordna oss Gud. Vi ska underkasta oss Kristus. Jag tror inte att de flesta kristna har problem med dessa idéer. Men sen blir vi tillsagda att underkasta oss den lokala församlingen. Att lyda den lokala församlingens äldste. Och sedan blir vi tillsagda att underordna oss varandra i vördnad för Kristus. Sen uppmanas män och hustrur att underkasta sig varandra, om än på olika sätt som återspeglar deras roller inom äktenskapet. Och den här sortens underordnande är betydligt svårare att acceptera, eller hur? ?

I Efesierbrevet kapitel 5:21-26 förklarar Paulus detta i detalj. Hustrun ska underordna sig mannens auktoritet genom att hedra och lyda honom. Sen kallas männen att underordna sig sina hustrur genom att “älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den.”

Nu, innan vi blir felaktigt förolämpade, lyssna noga på detta: Bibliskt auktoritet är villigt självuppoffrande kärlek till den man är huvud över. Det är inte mobbning och själviskt, ogudaktigt regerande över någon annan. Vi ser hur det ser ut när Jesus dör för sin kyrka för att rädda henne. Det betyder att den gudfruktige mannen ska leda sin hustru och familj genom att inte göra det som är bäst för honom. Utan genom att leda i vad som är bäst för dem. Och sedan underordnar sig hustrun, som vet att hennes gudfruktige make sätter hennes behov först, villigt genom att hedra och följa mannens självuppoffrande kärleksfulla auktoritet.

Och ingenstans i Nya Testamentet är denna underkastelse påtvingad eller framtvingad. Biblisk underordnande är alltid Kristuslik villig underkastelse. Inte av tvång utan i gensvar till evangeliet.

Underordnande handlar INTE om status:

Lägg märke till att jag sa: “Kristuslik underkastelse.” Detta är avsiktligt. Det är lätt att vi får för oss att underordnande till någon betyder att du är underlägsen dem. Eller hur? Men det är inte det bibliska perspektivet. Se tillbaka på slutet av vers 3: “Gud är Kristi huvud.”

Kristus är vårt huvud och kyrkans överhuvud. Han är den evige Sonen, som skapade allting och håller allt samman med sitt mäktiga ord. Han underkastar sig Faderns kärleksfulla vilja. En central doktrin i den kristna tron är treenigheten. Och den läran säger att det finns En Gud i tre personer, Fader, Son och Helige Ande. De är av samma substans och lika i ära och majestät. Det finns ingen överlägsenhet eller underlägsenhet i treenigheten, varje person i treenigheten är helt och fullt och jämlik i Gud själv.

I treenigheten hedrar och förhärligar Fadern Sonen genom att upphöja Honom. Sonen ärar och förhärligar villigt Fadern genom att uppfylla Hans vilja. Och Anden ärar och förhärligar också Fadern och Sonen i all evighet. Och i treenigheten fortsätter denna vackra dans av osjälvisk kärlek och ömsesidigt firande/glädje och förhärligande för evigt!

Så biblisk underkastelse är inte förnedrande. Istället är det tvärtom. Jesus förhärligas av Fadern, eftersom han själv försöker förhärliga Fadern genom att underordna sig Hans vilja. Titta också på verserna 11 & 12:

”Men i Herren är mannen lika beroende av kvinnan som kvinnan är av mannen. För även om kvinnan kom från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allting kommer från Gud.”

Här visar Gud att män och kvinnor är beroende av varandra. De behöver varandra för att utföra Guds vilja. De är inte oberoende utan beroende av varandra. Så bibliskt auktoritet handlar inte om prioritetsordning utan om gudfruktigt kärleksfullt partnerskap mellan jämlikar. Den ena leder och den andra stöder det ledandet.

Så, vilken roll Gud än kallar dig att underordna dig, missta det inte som förnedrande. Titta istället på treenigheten och se hur det är din ära, inte din skam. I de stunder när du underordnar dig bibliskt, kristuslikt, självuppoffrande, kärleksfullt auktoritet är du en bild/återspegling av Jesus.

Ja, det finns gott om dåliga exempel av biblisk auktoritet och ja, det kan missbrukas. Men om vi vill kalla oss bibliska kristna kan vi inte undkomma verkligheten att Gud kallar oss att underordna oss Honom genom att underordna oss olika typer av bibliskt auktoritet.

Och här i detta avsnitt är det mannens roll som familjens överhuvud som särskilt betonas.

Viktig sidokommentar:

Det är viktigt att notera att bibliskt auktoritet inte betyder att alla kvinnor ska underordna sig alla män. Det kallas manlig chauvinism, och tyvärr har vissa kyrkor hamnat där. Nej, kvinnor kan vara chefer och poliser och jobba i armén. Det är inte vad Bibeln talar om. Min fru behöver inte underordna sig någon annan man. Bibeln talar specifikt om familjelivet hemma och i den lokala församlingen.

Det är den huvudsakliga tidlösa principen i den här texten.

Så, bibliskt auktoritet. Låt oss nu titta på den andra punkten …

2. Förvirring – verserna 4-16

Det är med detta i bakhuvudet vi sedan hoppar in i undervisningen om huvudbonader. Se vad som händer i den lokala församlingen i Korint, i verserna 4-5:

“Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud. Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är samma sak som att ha håret avrakat.”

Kvinnor, särskilt gifta kvinnor, i den här kulturen täckte sina huvud under gudstjänsten. Och det var representativt för deras status som hustrur under sina mäns auktoritet. Det var en allmän och normal praxis i deras kultur. Men i kyrkan i Korint verkar det som om vissa män täckte sina huvuden för att be och profetera och vissa kvinnor gjorde det utan att täcka sina huvuden. Varför skedde detta?

Tja, Korint var en livlig och mångkulturell stad med så väl romare, greker och judar. Och medan någon form av huvudbonad, förmodligen olika varianter av slöja, var vanligt i alla dessa kulturer, skulle det ha funnits skillnader i när och hur de användes i praktiken. I romersk kultur hade gifta kvinnor huvudet täckt för det mesta, men faktiskt lyfte även männen sina togas över huvudet när de bad till sina hedniska gudar. Så det vore inte underligt om vissa romerska män som konverterade till kristendomen tog med sig sina egen religiösa praxis i kyrkan.

Och det fanns visst även kvinnor som inte täckte sina huvuden alls, vilket inte var det vanliga beteendet på den tiden. Vissa tror att tempelprostituerade hade rakade huvuden eller kort hår som ett tecken på deras religiösa hängivelse till sin hedniska gudinna. Men sanningen är att det inte finns mycket bevis för denna teori. Det är möjligt att vissa fruar bara uttryckte sin frihet i Kristus, men på ett sätt som åtminstone fick det att verka som om de var fria från all auktoritet. Även från sina egna män.

Jag tror att poängen är så enkel som att allt detta var förvirrande! En person som kom in i den här kyrkan för första gången skulle få ett väldigt motsägelsefullt budskap om vad församlingen trodde om mäns; kvinnors; makar och makors natur och roller.

Vigselringen:

Låt mig försöka illustrera denna förvirring genom att tänka på vigselringar ett ögonblick.

När ringarna ges under en bröllopsceremoni symboliserar det att mannen och kvinnan har gett varandra löften om trohet till varandra. De tillhör varandra och kommer att vara trogna mot varandra.

Men tänk om mannen åker på en affärsresa och det första han gör när han kommer till sitt hotell är att han tar av sig vigselringen. Vad skulle du anta? Att han planerar att bryta sina bröllopslöften. Inte sant?

Föreställ dig nu att en man och hans hustru kommer till kyrkan och när de går genom dörren tar de av sig sina ringar och lägger dem i fickorna. Vad skulle du anta? Du skulle åtminstone fundera på om allt stod rätt till i deras äktenskap? Eller hur? Det är möjligt att det skulle kunna göras av någon bra anledning, som du inte riktigt förstår. Men det skulle vara förvirrande och ohjälpsamt för församlingen i övrigt. För att inte nämna alla som besökare.

Det är den sortens förvirring som pågår här, i den här texten. Människorna sänder blandade budskap om vad kyrkan tror på och praktiserar vad gäller bibliskt auktoritet. Så, när Paulus säger: “Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet…” i vers 10, säger han alltså: “Låt oss ha lite enighet och klarhet i frågan om auktoritet i kyrkan.”

Den främsta anledningen till att Paulus vill att män inte ska täcka sina huvuden och att kvinnor ska göra det, är att ge en tydlig ståndpunkt som inte förvirrar alla som tittar på (inklusive änglarna), att de tror på bibliskt auktoritet inom äktenskapet och i församlingslivet.

Det finns många saker i detta avsnitt som är svåra att förstå. Så det är inte konstigt att det leder till diskutioner. En sådan debatt värd att nämnas är angående vers 16:

Men om någon har lust att strida om detta har vi ingen sådan sed, inte heller Guds församlingar.

Det var från Folkbibeln 2015. Men lyssna på NuBibeln:

Kanske vill någon börja strida om det här, men då ska ni veta att både vi och alla Guds församlingar håller på denna praxis.

De verkar säga motsatsen till varandra. Den ena säger att i alla kyrkor bär kvinnor huvudbonader, men den andra säger att bara korintierna gör det. Varför? Jo det handlar om översätta ett mycket knepigt ord, som har flera olika potentiella betydelser, beroende på sammanhanget. Och beroende på hur man tolkar sammanhanget kommer man till en annan slutsats här.

Faktum är att de flesta översättare håller med NuBibeln, att “både vi och alla Guds församlingar håller på denna praxis”. Men hur som helst är det viktigt att notera att man inte kan basera sin tolkning av detta avsnitt enbart på denna vers. Personligen, eftersom de flesta översättare har instämt i denna läsning, måste vi ta den på allvar. Och de har nog rätt i att att bära huvudbonader var den vanliga kyrkans praxis på den tiden.

Så bibliskt auktoritet i äktenskapet och i kyrkan är en positiv sak, designat av Gud. Det är något härligt! Så härligt att det återspeglar Guds egen härlighet och majestät. Och det råder stor förvirring i denna fråga och vi behöver klarhet.

Så, vad betyder allt detta för oss och hur tillämpar vi allt detta? Låt oss titta på det i vår sista punkt …

3. Förtydligande

Så, hur försöker vi få klarhet i frågan om biblisk auktoritet i äktenskapet och församlingslivet? Som jag sa tidigare är detta inte en lätt sak att göra i dagens Sverige. Sverige har i minst 100 år arbetat för att sudda ut varje skillnad mellan män och kvinnor. Idag är Sverige det mest jämlika samhället i världen! Och vad är frukten av allt detta? Total förvirring. Den enkla frågan, ”vad är en kvinna?” är nästan omöjlig att svara på idag. Inte för att det faktiskt är en svår fråga, men för att det anses otänkbart och oacceptabelt att säga sanningen.

Men Bibeln är tydlig: “…Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” Vi är skapade till man och kvinna, och vi har mer gemensamt än vad vi har olikheter rent biologiskt. Vi är samma art. Vi är likvärdiga, jämbördiga, lika värdefulla, och lika skapade till Guds avbild. Men trots allt så är man och kvinna inte samma sak. Gud utformade båda avsiktligt.

Gud själv är enighet i treenighet. När Han skapade mänskligheten kunde en typ av person bara inte återspegla Honom tillräckligt väl. Så Han skapade man och kvinna, för att vara medarbetare tillsammans i Guds stora kallelse. I ett äktenskap och i församlingen är manligt biblisk auktoritet Guds plan och kvinnor kallas att vara de gudomliga medhjälparna. Kom ihåg att Kristus är Faderns hjälpare, så det är inte en underlägsen roll, men en annan roll.

Så hur ser detta ut i Kungskyrkan? Jag vill ge två allmänna tillämpningar för församlingslivet och en för personlig reflektion.

Komplementarianism:

För det första är Kungskyrkan alltså en komplementär församling. Det betyder att kyrkans äldste måste vara män. Så när Kungskyrkan grundades kallades jag som äldste. Och i framtiden, om Gud vill, kommer vi att kalla andra gudfruktiga män att leda vår församling.

Men vad betyder det egentligen i praktiken, från dag till dag? Tja, för oss betyder det att kyrkans äldste bara kan vara bibliskt kvalificerade män. Så, till exempel, medan predikan och undervisning är äldstes ansvar för och män som de tränar upp för den rollen. Alla andra roller av församlingslivet är öppna för gudfruktiga kvinnor och män. Kvinnor kan leda gudstjänster (som Jemima gör idag, och riktigt bra dessutom). Kvinnor kommer att kunna vara diakoner vid sidan av män. De kommer att kunna leda bibelstudier under veckan i när vi träffas hemma hos varandra. I grund och botten är varje roll som inte enbart är avsedd för äldste öppen för varje mogen gudfruktig person av båda könen.

Du kanske har en massa frågor om detta. Det är ok. Jag arbetar på ett dokument för medlemmarna för att diskutera denna fråga tillsammans, som snart kommer att finnas tillgängligt.

Bibliska äktenskap:

Så vi är komplementärer. Och därefter vill vi utveckla starka äktenskap som porträtterar Kristus-hedrande bibliskt auktoritet för världen. Vi vill lärjunga-träna dem som är gifta, som ska gifta sig och de som kanske gifter sig en dag i framtiden, att vara hängivna detta ideal.

Kanske tycker du inte alls om vad du hör här och nu och du tycker att allt detta är bakvänt. Jag förstår. Om du är orolig för detta skulle vill jag bjuda hem dig på middag, så att du kan lära känna mig och fru lite bättre. Jag är övertygad om att det du kommer att se i vårt hem inte är en nedtryckt, underlåten hustru till en dominerande make. Utan ett partnerskap för evangeliet. För i partnerskap kan Emelie och jag göra mer tillsammans än vi kunde ha gjort var för sig. Om komplementarismen är sann (och jag tror att den är det), då kommer frukten av den att vara gudfruktiga, blomstrande, starka män och kvinnor i evangeliet.

Tro inte på stereotypen, kom och lär känna oss.

And if you’re not (and unlikely to get) married?

Att granska våra hjärtan:

Det sista jag vill säga är detta: Eftersom vi lever i en kultur som har strävat så enträget för att ta bort varje symbol för skillnad mellan män och kvinnor, måste vi granska våra hjärtan för att se till att vi inte bär upproriskhet mot Guds auktoritet inom oss.

Om vi är ärliga, så är ju allt inte dåligt. Kvinnor är inte svaga eller mindre intelligenta än män. Kvinnor är inte mindre kapabla att vara starka ledare. Och många klassiska könsstereotyper behöver verkligen utmanas. Men vi måste vara försiktiga att vi inte bidrar till vår tids könsförvirring.

Låt mig vara tydlig här: bara för att Sverige har suddat bort de flesta skillnaderna mellan könen, betyder det inte att vi ska återinföra dem igen. Det skulle skapa en massa nya regler för att ersätta de gamla. Det låter som legalism, inte sant? Så vi kommer inte skapa några klädkoder (annat än allmän anständighet) här i Kungskyrkan. Och vi kommer inte att döma någon för vad de har på sig. Kom som du är, och som du känner dig bekväm.

Men jag tror att vi måste fråga oss själva varför vi gör eller inte gör saker. Eller varför vi vill ha på oss vissa saker eller inte vill ha på oss andra.

Så, till exempel: Om du är en kille och du vill ha långt hår. Visst! Men varför vill du ha det? Är det så att du bara gillar det? Inga problem. Eller är det kanske så att du vill göra någon slags uppror mot normer? auktoriteter?

Eller är du kvinna och vill ha en kort frisyr. Det är snyggt, visst! Eller är det så att du vill se mer maskulin ut för att utmana stereotypen? Då är det nog ingen bra idé. Det ökar bara förvirringen.

Undviker du att hjälpa till med disken efter kyrkkaffet, för att du är man och det är en kvinnas jobb? Nej! Det är inte bibliskt alls! Det är en könsstereotyp från 1950-talet. In i köket med dig! Då kan du tjäna församlingen genom att servera kvinnor till bords, som Stefanus den stora evangelisten och diakonen i Apostlagärningarna kapitel 6 och 7.

Eller är du en kvinna och du håller dig borta från disken eftersom det är en könsstereotyp? Då nej, det finns inget förnedrande i att diska. Kom ihåg att Jesus tvättade lärjungarnas smutsiga fötter, så då kan vi väl alla tänka oss att diska några koppar och inte göra något problem av det?

Ni förstår, det handlar inte om vad vi gör, det handlar om VARFÖR vi gör det. Det är en svår balansgång och vi måste försöka vandra med tålamod och ödmjukhet mot varandra.

Slutsats:

Så Gud har skapat oss till män och kvinnor. I sin auktoritet har Han etablerat sin modell för bibliskt auktoritet inom äktenskapet och församlingsfamiljen. Vi vill vara en kyrka som firar detta och inte bidra till förvirringen i världen.

Jag inser att jag bara har börjat skrapa på ytan av denna fråga, och du kanske har massor av frågor. Om du har det, låt oss boka en tid att ta en kaffe och prata vidare om det här tillsammans.

Under tiden ber vi att vi skulle hedra Kristus i evangeliet, genom att underordna oss varandra i vördnad för Kristus.