Från död till liv – Johannesevangeliet 20:11-18

Kristendomen var tom för mig

Jag hade funderat på kristendomen ett tag men det gick inget vidare. Jag var 19 år gammal och umgicks med fel slags människor och gjorde massor av fel slags saker som kunde ha försatt mig i mycket fel-aktiga situationer. Jag ville sluta. Men jag kunde inte. Så jag bestämde mig för att lägga till kristendomen i mitt liv. Eller vad jag trodde att kristendomen var i alla fall.

Jag hade några gamla kristna vänner som var riktigt bra förebilder för mig och det var något med dem som var annorlunda. Du kanske vet vad jag menar? De hade en djup glädje som tycktes större en vad som hände runt omkring dem.  Jag ville bli mer som dem, och de hade ju Jesus. Så jag tänkte pröva Jesus. Vad det nu betydde..?

Så jag skaffade en Bibel och började läsa den. Men orden föll platt och kändes tomma.

Jag försökte förändra mig. Jag försökte verkligen. Men inte för en dag kunde jag uppbåda tillräckligt med viljestyrka för att vara den person som jag ville vara.

Och jag gick till kyrkan, men det var tråkigt och förvirrande.

Men varför? Varför fungerade det för alla mina vänner och deras familjer? Men för mig var allt tomt och maktlöst.  Vad var det för fel på mig?

Jag var desperat, vilsen och kände mig mer ensam än någonsin…

Och när jag läser dagens Bibeltext påminns jag om hur jag kände mig då: För-vi-rrad och tom.

Sammanhang

Så vår Bibeltext idag kommer från de två sista kapitlen i Johannesevangeliet. I denna bok skriver aposteln Johannes om sin tid med Jesus. Från början av Jesu tjänst, när Jesus lärde ut fantastiska saker, botade många och utförde alla slags underbara mirakel.

Men sedan, i kapitel 18, blir Jesus arresterad, misshandlad och falskt anklagad. Han ställs inför rätta i en skendomstol som hålls mitt i natten och överlämnas sedan till romarna för att korsfästas. Och det gjorde de…  Romarna torterade och dödade Honom brutalt.  Jesus dog, naken och övergiven på ett romerskt kors. Och sedan lades han i en grav där en stor sten rullades framför öppningen.

Och allt som Jesus hade lovat; allt som Hans lärjungar hade följt Honom för; alla deras förhoppningar, dog och begravdes med Jesus den dagen.

Och sedan kommer vi till kapitel 20 …  Idag kommer jag bara fokusera på verserna 11 till 18.

I verserna 1 till 10 går Maria Magdalena till graven medan det fortfarande var mörkt, den första påskdagsmorgon. Och hon finner graven öppen! Så hon springer tillbaka för att berätta för Petrus och den andra lärjungen (som är Johannes, den som skriver ner detta för oss). De springer alla tillbaka, Johannes och Petrus ser graven tom, så-när-som-på Jesu begravningskläder som fortfarande låg kvar i graven. Sedan återvänder Petrus och Johannes till de andra, förvirrade eftersom de fortfarande inte förstår vad Jesus hade sagt till dem.

Nu, från vers 11 har jag två enkla rubriker:

1. Från död…

2. …till liv!

1) Från död… – 11-15 (800)

Så står Maria ensam vid graven och i vers 11 lutar hon sig in och ser två änglar sitta där Jesus hade legat. Och de ställer henne en fråga i vers 13:

“De frågade henne: “Kvinna, varför gråter du?”

Hon svarade: “De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.””

Änglarnas fråga kanske kan verka lite grym.  Jag menar, är det inte uppenbart varför hon gråter? Hennes Jesus hade blivit dödad. Hennes Jesus hade blivit begravd. Och när hon ville sörja och säga adjö, blev hennes Jesu kropp stulen. Skulle du inte gråta, herr Angel?

Att förlora Jesus var inte som att förlora någon annan nära vän. Jesus betydde något annat för Maria och så många andra. Jesu ord hade kraften att ge liv. När man mötte Jesus fyllde Han ens liv med hopp. Världen var (och är) en mycket mörk plats, men när du mötte Jesus blev allt ljust.

När Maria först mötte Jesus var hon besatt och plågad av sju demoner. Hon var föraktad av människor och utstött. Hon var vilsen, sårad och utan hopp. Ingen kunde hjälpa och befria henne. Men sedan trädde Jesus in. Han helade henne. Han berättade för henne om Guds kärlek till människor precis som hon, som var vilsna och förvirrade. Även människor som hade syndat och flytt från Gud hela sina liv. Jesus älskade sådana människor. Som Maria. Som du och jag. Och Han sade till dem att Han skulle föra dem till Fadern och läka alla deras sår.

Sedan dog Han … Kan du föreställa dig den förödelse hans död måste ha lämnat i Marias hjärta. För det betydde ju att alla Hans ord, oavsett hur fina de lät, var tomma. Kraftlösa. Och förtvivlans djupa grop som Jesus hade lyfte henne ur, fanns fortfarande kvar. Och hon var fortfarande i den.

Jesus lärde ut många goda saker.

Jesus utförde mirakel.

Jesus hjälpte och helade många människor.

Men kristendomen bygger inte på något av det. Om Jesus fortfarande är död, om Hans kropp fortfarande ligger i en grav, då är kristendomen ingenting.

Alla Hans ord är bara tomma, maktlösa löften.

Alla Hans mirakel är inget annat än några spännande ögonblick.

Alla människor han hjälpte lämnas vilse att dö i en kall värld.

Målar jag en för skarp bild? Jag tror inte det. Titta med mig på 1 Korintierbrevet vers 17-19:

“Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. Om det bara är för detta liv har vi vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.”

Så där har vi det Bibeln säger: Om Jesus är död. Så är kristendomen det med.

Tillämpning

Ni förstår, det var precis där jag var i början av denna predikan. Jag ville att kristendomen skulle vara sann. Men när jag tittade på den kändes den bara tom och maktlös. Mitt liv skulle bara inte förändras av den. Oavsett hur mycket jag ville det.

Är du som jag var för 25 år sedan? Du kanske önskar att kristendomen -och det hopp den erbjuder- är på riktigt, men det kommer bara inte fungera? Du vill tro. På riktigt. Men du kan inte.

Eller så kanske har du varit kristen i åratal, och du brukade verkligen tro på det. Men längs vägen har livets hårdhet urholkat din tro. Precis tillräckligt för att den ska kännas maktlös. Men inte tillräckligt för att få dig att lämna kyrkan helt och hållet?

Liksom Petrus, Johannes och Maria står du där, vilsen och förvirrad, framför en tom grav…

Se var den förtvivlan lämnade Maria … Hon var så förlorad i sin förtvivlan att hon inte kunde se Jesus ens när han stod precis bredvid henne. Titta på verserna 14-15:

“När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus frågade henne: “Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: “Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg var du har lagt honom så att jag kan hämta honom.””

Trots alla bevis framför henne: Den tomma graven; Änglarna; Till och med när Jesus står rakt framför henne, kan hon inte se. Hon är i de dödas land. Inte bara att hon står på en gravplats. Men i hennes eget hjärta.

Är vi där? Det är inte att Jesus inte är där. Men att vi har blivit så förblindade av vår kamp, vår synd och våra tvivel att vi bara inte kan se Honom.

Men sedan… Och detta är kanske min favoritvers i hela Bibeln … Vers 16:

“Jesus sade till henne: “Maria.” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: “Rabbuni!” – det betyder lärare.”

Med bara ett enda ord från Jesus, går Maria från död till liv!

2) …till liv – 16-18

Det behövdes bara ett enda ord från Jesus: hennes namn, för att förändra allt! Maria!  Ingen annan kunde säga hennes namn så!  Kan du föreställa dig det plötsliga ruset av glädje, hopp, kärlek, makt i det enkla ögonblicket?

Hon var helt förblindad av död och sorg och smärta. Så mycket så att Jesus behövde uppväcka henne med kraften av Sin röst! Underskatta inte hur förblindande denna världens smärta är för oss att se Guds verklighet och de goda nyheterna om Jesus.  Det krävs ett mirakel för att vi ska kunna se det.

Förstår du vad detta betyder? Det betyder att Jesu ord inte var -och inte är- tomma. De är sprängfulla med uppståndelsekraft!

Det betyder att alla Hans mirakel faktiskt hände, och allt Han gjorde spelar roll.

Det betyder att Hans löften om förlåtelse; återupprättelse och att bli älskad av Gud inte är tomma ord. De är sannare än sanningen själv. De är verkligheten själv. De går att lita på. Allt som en gång innebar förtvivlan, vändes nu till glädje och frid och evig kärlek i Gud.

Detta betyder att vi kan anförtro Jesus våra liv och vår död! Därför att Han verkligen har makten över liv och död.

Kraften i Jesu uppståndelse genomsyrar allt som Han har gjort och kommer att göra.

Det betyder, att den som säger hennes namn, inte bara är en snickare från Nasaret. Han ÄR Guds gudomlige evige Son!  Så att när Han säger hennes namn, är det samma röst som talade hela skapelsen in i existens, som också talar nytt liv in i hennes själ!

Inte konstigt att hon tar tag i Honom så hårt och aldrig vill släppa taget! Skulle inte du göra det? Det är ett sådant vackert ögonblick …

Men istället säger Han åt henne att gå och berätta för de andra, att hon har sett Herren! Maria är det första vittnet till uppståndelsen.

Jag-slår-vad om att hon sprang. Nej, jag slår vad om att hon hoppade och dansade hela vägen tillbaka. Jag undrar hur lång tid det tog innan hon slutade dansa? Skulle inte du ha dansat?

Du förstår, glädjen i uppståndelsen ligger inte bara i att Jesus gick från död till liv. Den ligger i att när vi tror på den, när vi hör Honom säga våra namn, då går VI från död till liv.

Har du hört Jesus säga ditt namn?

Kommer du ihåg hur jag inledde den här predikan? Jag var vilse i tvivel och förvirring. Jag satt längst bak på en buss och  grät, och sedan var det som om Jesus talade till mig. Som om han sa mitt namn. Inte med en hörbar röst, mer som i en blixt. Plötsligt öppnade Han mina ögon och plötsligt gick allt ihop.

Jag klev av bussen en annan person, helt förvandlad. Bibeln var sann, och dess ord var rika och sanna. Helt plötsligt hade jag kraften att leva ett nytt liv. Jag fylldes av en fantastisk glädje. Vad var skillnaden? Jesus hade sagt mitt namn. Han hade öppnat mina ögon. Han hade fört mig från död till liv.

Innan det ögonblicket handlade kristendomen om att göra gott, att anstränga sig och hoppas att Gud skulle acceptera mig. Men för mig hade Jesus fortfarande varit i graven. Han var inte verklig eller personlig. Men när han rörde vid mig var plötsligt kraften i Hans uppståndelse verksam i mitt liv. När jag mötte Jesus, den uppståndne Jesus, då blev kristendomen inte längre en moralisk kod, utan en livgivande verklighet.

Har du hört Honom säga ditt namn?

Kanske har han sökt dig ett tag nu? Och du tror att Han bara är trädgårdsmästaren. Men om du lyssnar noga idag, kanske du denna förmiddag kommer att höra det tydligare.  Den tomma graven ropar på dig. Vågar du kika-in och höra Jesus säga ditt namn?

Eller kanske är du troende här idag och någonstans på vägen slutade du höra Hans röst.  Och din tro som en gång var levande har börjat kännas som en börda.  Den tomma graven kallar på dig igen. Jesu ord och den tro Han har kallat dig till är fortfarande fyllda med uppståndelsekraft.

Vill du höra Hans röst? Om ett ögonblick ska jag be att Jesus denna påsk ska påminna oss alla om kraften i Hans uppståndelse. Att vi alla här kan höra Honom säga våra namn.

Men låt mig avsluta denna predikan med att läsa igen från 1 Kor 15:17-22.

“Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. Om det bara är för detta liv vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor. Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade. Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus.”

Låt oss be.