War & Peace (del 2) – Filipperbrevet 4:5-9

(This is a talk given in Swedish at a Kungskyrkans worship service. If you would like to find out more about our new church in Mölndal, email us through the contact page on this website. Thank you)

En ångestfylld vecka

De senaste veckorna har varit ganska stressiga. Ni vet att vi skrev på kontraktet på en lägenhet i Mölndal. Och dagarna som ledde till det och sedan att få ordning på huslånet var fulla av oro.

Ofta kan jag komma på mig själv med att oroa mig om pengar, att betala räkningarna, att äntligen kunna få ett huslån, försörja familjen och att plantera en församling. Och de senaste veckorna tycktes alla dessa bekymmer omsluta mig på ett mycket påtagligt och skrämmande sätt.

Och medan jag oroade mig för allt detta, hade jag samtidigt påbörjat arbetet med den här predikan. På samma gång satt min son, Caspian, och tittade på Bluey (en jätterolig tecknad serie från Australien om en blå hund) och lekte med kulor i vardagsrummet. Han var totalt obekymrad. Hur kunde han vara så bekymmersfri när allt det här pågick runt omkring honom?

Har du upplevt den typen av ång-est? Är det din verklighet just nu? Då måste du som jag höra det svar som Filipperbrevet 4: 5-9 ger på all vår ångest.

Jodå, det är något filipperna var väl bekanta med.

Församlingen i Filippi stod inför en allvarlig förföljelse under kejsare Nero. Paulus skrev från fängelset i Rom. Och samma makt som försökte krossa Paulus, hängde över dem och kunde kasta sig över dem när som helst. De ställdes inför prövningar som vi, nu 2000 år längre fram i det bekväma Sverige -av Guds nåd- aldrig kommer att behöva möta.

Och det är till dessa människor som Paulus säger i vår text idag: ” Bekymra er inte för något …” Om den här texten kunde hjälpa dem i det de stod inför, då kan den nog hjälpa oss i det vi står i med?

Problemet med ångest

” Bekymra er inte för något…”

Men hur realistiskt är det?

Alla av oss här denna förmiddag bär med oss börd-or som med stor sannolikhet orsakar oss mer eller mindre ångest. Många av oss klarar av vår börda ganska bra. Även om vi hoppas att den snart ska försvinna. Andra av oss kanske känner oss totalt överväldigade. Och om du inte känner det så just nu, så har du kanske gjort det tidigare och du kommer med stor sannolikhet att göra det igen. Ångestrelaterade problem är de mest diagnos-ti-serade psyko-logiska problemen i västvärlden idag.

Som förberedelse för denna undervisning läste jag några av världens största filo-sofers perspektiv på detta tema. Det som Kierkegaard, Freud och Alain De Botton hade som gemensam nämnare i fråga om ångest var dess oundviklighet: Vi är begrän-sade var-elser, med begrän-sad kunskap, och i grund och botten flyger vi alla i blindo genom världen. Och någon gång i framtiden kommer våra kroppar och våra sinnen att svika oss och vi kommer helt enkelt att dö.

Filosofernas enda lösning är att se livet som det är: vi lever alla på ett spektrum mellan depression (som är sitta fast i vår rädsla) eller ångest (som är att gå framåt i rädsla). Och den bättre av dessa två poler är ångest, för då går vi i alla fall framåt.

Är det verkligen det enda hoppet vi har? Flippiperbrevet 4:5-9 säger: “Nej! Det finns hopp!

Men det finns en anledning till varför moderna sekulära filo-sofer inte kan se det. För till skillnad från Paulus har de förkastat Gud.

Sekulära humanister kämpar med frågan om ångest, eftersom de söker inuti för svaret. Men kanske är det så att svaren på de frågor som ligger bortom oss, bara kan hittas bortom oss. I Gud. En värld som antar att Gud inte existerar, eller att han kanske existerar men är avlägsen och inte bryr sig, kan omöjligt hitta verkliga svar på de djupa problemen med vår oro.

Herren är nära!

Det är därför han innan Paulus börjar ta itu med ångesten säger dessa ord i vers 5: “Herren är nära.” Svaret på hur man kan finna frid mitt i alla ångestfyllda situationer vi står inför och som vi kommer att möta, finns i dessa tre ord: Herren är nära. I den mån vi kan ta in den enkla idén kommer vi att ha resurserna vi behöver för att ta upp kampen med -och till och med besegra- vår oro.

Om vi kunde se Gud i all sin härlighet, just nu. I all sin makt. Och vi visste att Han var för oss och att Han hade oss i sina händer, då skulle alla våra bekymmer försvinna, eller hur? Och på många sätt det precis det som är svaret på vår ångest. Att se fram emot den sanningen och föra in den i vår nuvarande verklighet. Det är inte så att Herren kommer att vara med oss då, det är att Han är med oss redan nu.

Om vi bara kunde ta in det här. Om vi bara kunde uppleva detta nu, skulle de flesta av våra inre strider försvinna. Och detta är målet för det kristna livet. Att få denna enkla sanning djupare in i våra huvuden och våra hjärtan: Herren är nära!

Men hur gör vi det och hur fungerar det? Jo, Paulus ger oss två sätt att närma oss Gud.

Jag har två rubriker för oss i dag:

Tala med Gud i ärlig tacksam bön – 6-7
Fokusera på saker som leder oss till Gud – 8-9

Så låt oss titta på vår första rubrik: Låt oss bekämpa våra oroliga tankar genom att …

1. Tala med Gud i ärlig tacksam bön – vs. 6-7

“Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Vid första anblicken kanske vi tror att Paulus är lite väl simpel gällande problemet med ångest. Som om han säger: “Var inte orolig. Be och kom över det.” Men det Paulus gör är att lära oss hur vi ska be när vi känner oss oroliga. Han säger inte att det är synd att vara orolig. Han säger att när du är orolig, gör då detta för att bekämpa din ångest.

Men varför behöver vi be? Känner inte Gud redan till våra problem? Jo, det är klart att Han gör. Men det är inte det som är poängen med bön. Tänk dig att du var i ett rum med någon som du aldrig pratade med. Jag menar någonsin? Skulle du känna dig tröstad av deras närvaro eller skulle du känna dig ännu mer ensam? Förmodligen mer ensam. Bristen på kommunikation med varandra skulle så småningom bli ett personligt av-visande.

Gud är i det här rummet nu, Han är alltid i rummet med dig. Och att prata med Honom gör den närvaron mer påtaglig. Och Han älskar att höra din röst! Han är inte en avlägsen, grinig fadersfigur. Han är vår närvarande kärleksfull pappa! Han vill vara nära dig i ordets alla bemärkelser. Och det innebär att ha en aktiv relation till varandra. Han talar till oss genom sitt Ord och genom sin Ande och Han vill att vi ska prata med Honom med.

Men Paulus säger inte bara: be! Han ger oss också ett mönster på en bön för att hjälpa oss att bekämpa ångest. Det finns tre delar i denna bönemall:

Att be ärligt och be om hjälp.
Att be med tacksamhet.
Vilket leder till frid.

Det coola är att det finns många exemplar som följer denna mallen i Bibelns bönebok: psalmerna.

Be som Psaltaren

Här är ett snabbt exempel från Psalm 3. Läser vers 2 och 3:

“Herre, hur många är inte mina fiender! Många reser sig mot mig, många säger om min själ: ’Han får ingen frälsning hos Gud.’”

Så först är han ärlig när han ber till Gud. Han berättar för Gud vad han är orolig för.

Då minns han och är tacksam för Guds sanning i vers 4 … “

Men du, Herre, är en sköld runt omkring mig. Du är min ära, du lyfter mitt huvud.”

Sedan i vers 5 & 6 ropar han till Gud och får frid från Gud.

“Jag ropar högt till Herren, och han svarar mig från sitt heliga berg. Jag lade mig ner och somnade, jag vaknade igen, för Herren stöder mig. Jag fruktar inte tiotusen man som omringar mig från alla håll.”

Detta är verkligen en “frid, som övergår allt förstånd “? Hur är det logiskt att han kan lägga sig ner och sova som en bebis medan han är omgiven av fiender som vill döda honom?

Man kan följa detta mönster i många av psalmerna.

Men hur ser det ut i en typisk vardagssituation? Låt mig ge er ett exempel från några veckor sedan.

Ängsligt be i skogen för att få bolånet.

Jag var så nervös över att inte få bolånet till lägenheten. Jag har inte haft det lätt med bankerna här i Sverige. Och jag var övertygad om att banken skulle neka oss ett lån när det väl kom till kritan. Under de senaste fyra åren har vår familj bott i 4 olika hus. Vi behöver ett permanent hem! Jag kände en enorm börda att försörja min fru och mina barn med detta. Att vänta på bankens beslut höll mig vaken på nätterna och slog knutar i magen på mig.

Så jag tog Sherlock -vår hund- på en skogspromenad och bad till Gud. Och jag bad högt medan jag gick. Jag var ärlig om min rädsla och oro och hur allt detta skulle påverka min familj. Jag berättade för Honom om mina tvivel. Att jag tvivlade på att Han skulle låta oss äntligen slå oss till ro.

Jag kände mig inte tacksam. Så jag började tänka på alla sätt som Gud hade försett för min familj de senaste åren. Alla gånger Han svarat på våra böner. Och jag kom ihåg att Gud ALDRIG har svikit min familj eller mig förut. Och jag sa alla dessa saker högt. Det var mellan mig och Gud och Sherlock.

Och jag tackade Honom. Genuint. För alla dessa saker.

Och sedan kom friden. Det var inte så att Gud sa: “Jag ska ge dig ett hem.” I stället sa Han till mig när jag gick mellan träden: “Oroa dig inte, Ben, jag har det här!”

Jag behöver inget hem. Det min familj behöver mer än något annat, är att få hållas i Hans famn. Om Han älskar oss… kommer allt att bli OK, även om det ser ut som om det inte är det.

Det är så det fungerar.

Som den gamle sångförfattaren säger.

What a friend we have in Jesus, all our sins and griefs to bear.

What a privilege to carry, everything to God in prayer.

O what needs we often forfeit.

O what needless pains we bear.

All becasue we do not carry everything to God in prayer!

Så vi måste närma oss Gud med ärlig, innerlig och tacksam bön. Men så finns det ett annat praktiskt steg Paulus ger oss för att närma oss Gud. Det är att vi kan bekämpa vår ångest genom att…

2. Fokusera på saker som leder oss till Gud – vs 8-9

”För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 9 Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er.”

En del av problemet med oro är att vi lätt blir fixerade vid ett specifikt problem. Och vi kan inte sluta tänka på det. Vi föreställer oss allt som möjligen kan tänkas gå fel, och vi börjar oroa oss för dem som om de redan har hänt. Vi föreställer oss det värsta som kan hända. Det finns till och med en medicinsk term för detta sätt att tänka: Katastrof-tänkande. Vi ältar fel saker.

Om man spenderar någon tid alls på internet: använder sociala medier, YouTube eller till och med nyhetssidor, så ser man detta mönster hela tiden. Internet behöver våra klick. Världen drivs inte längre av pengar, den drivs av klick. Så de internetplattformarna har finslipat olika sätt att få oss att klicka, klicka och inte sluta klicka. Och vet du vad de sätten är? Ilska, rädsla och negativitet. Folk klickar på rubriker och videor som skrämmer dem, som kränker dem, som chockar dem. Men goda, hälsosamma saker, som bygger upp oss eller uppmuntrar oss, blir ignorerade. Vi är slavar till upprördhet, rädsla och klickbeten!

Internet har bara lärt sig att utnyttja ett gammalt mänskligt problem. Ett problem som var lika sant för 2000 år sedan, på Paulus tid. Och filipperna hade samma problem som vi har. Det är lättare att vara negativ än positiv. Det är lättare att oroa sig än att glädjas!

Så, säger Paulus, utmana er själva på det här området! Ta död på den negativa cykeln och lär er istället att fokusera på bra saker.

Men det är inte bara bra saker. Titta på listan igen. Saker som är:

Sanna
Värdiga
Rätta
Rena
Värda att älskas
(Värda att) uppskattas
Det som kallas ”dygd” (alltså en ”god egenskap eller karaktärs-drag” eller ”hedervärd”)
Förtjänar beröm

Allt detta är egenskaper hos Gud själv. Paulus säger att vi ska fylla våra sinnen, vanor och handlingar med saker som påminner oss om den Gud som är nära. Och när vi gör det “kommer fridens Gud att vara med (oss)!”

Det här är så lätt att säga. Men det är inte lätt att göra. Det är därför det krävs övning och disciplin. Och vi måste hjälpas åt att göra det här som gemenskap.

Varför inte ta 5 minuter om dagen för att skriva en lista över alla de goda sakerna i ditt liv? Alla välsignelser. All skönhet. Alla gudfruktiga människor du känner. Alla positiva saker som kommer från Gud som påminner oss om Jesus!

Lyssna noga här. Jag beskriver inte “amerikanskt positivt tänkande.” Positivt tänkande är när du låtsas allt är bra och bara föreställer dig bra saker framför dig. Det är inte detta. Detta är faktiskt motsatsen. Det Paulus säger här är, lär dig se vad som ÄR bra och positivt i ditt liv nu. Vi talar om att se Guds goda verklighet, inte positive tänkande.

Och när vi kommer in i den nedåtgående spiralen, ta fram listan och fokusera på de sakerna. Eller ta fram Bibeln och läs en text som leder oss till Guds godhet.

Och varför inte utmana varandra – när vi hör den negativa cykeln – att försöka flytta blicken till saker som kommer att påminna dem och dra dem till Gud.

Behöver vi inte alla det?

Lika bekymmersfri som en Caspian

Kommer du ihåg hur jag påbörjade min predikan? Om de oroliga tankarna jag hade medan Caspian tittade på Bluey på TV:n. Hans liv är så bekymmersfritt. Han vill bara leka hela tiden. Han oroar sig inte för räkningarna. Om var han ska bo. Var hans nästa måltid kommer ifrån. Vad han kommer att ha på sig. Han är bekymmersfri eftersom han vet att hans pappa har det. Allt han vet är att hans mamma och pappa kommer ta hand om honom, vad som än händer.

Caspian lever ett bekymmersfritt liv, och han har mig till pappa!

Vad har jag att oroa mig för… Nej, vad har vi att oroa oss för, för vi har Gud, universums skapare och upprätthållare som vår Fader. Vi får kalla honom “pappa”. Och från det ögonblick vi börjar förtrösta på Jesus blev Han vår goda, goda Far. Vår försörjare och vår beskyddare.

Caspian har mig.

Vi har Gud!

Slutsats

Om du är här idag och du inte känna Gud som din egen himmelske Fader, den goda nyheten är att du kan det. Han vill att du ska komma till Honom ödmjukt. Han vill att du ska vända dig bort från den synd Han vet skadar dig och vända dig till Honom. Och Bibeln är så tydlig på den punkten, den enda vägen till Gud är genom Jesus.

Lyssna på dessa ord från Johannes kapitel 1: 12-13:

“(Å)t alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.”

Om du kommer till Jesus och tror på Hans namn kan du idag bli ett Guds barn. Och som Paulus sa i Filipperbrevet 4:7, att den frid som överträffar allt förstånd, kan också vara din, och skydda ditt hjärta och sinne från ångest, i Jesus Kristus.

Om du vill prata mer eller be med någon om att för uppleve Gud som din goda Far, varför inte kommer och prata med mig, eller Emelie, eller Emil innan du åker hem idag.

Så låt oss bekämpa vår irrationella ångest. För när vi sätter allt i perspektivet av denna sanning: att Herren (vår far) är nära, då måste vi väl se att den är irrationell. Låt oss bekämpa den genom att be ärligt till vår himmelske Fader, med tacksamhet. Och låt oss ägna oss åt att meditera över det som för oss närmare de här sanningarna, i evangeliet. Och låt oss uppmuntra varandra att tillsammans fokusera på evangeliets glädje-ämnen och under.

Låt oss be.