(This is a talk given in Swedish at a Kungskyrkans worship service. If you would like to find out more about our new church in Mölndal, email us through the contact page on this website. Thank you)
“Den här predikan skulle vara bra för honom eller henne!”
Hur många gånger har du inte hört en utmanande predikan och tänkt: “Jag känner någon som verkligen behöver höra det här!”
Det är väldigt lätt att höra en predikan, älska teologin och ryckas med i evangeliets sanning. Men när det kommer till den utmanande tillämpningen stänger vi liksom av våra hjärnor. Eller så omdirigerar vi trafiken till någon annan. Vår expertis på att tillämpa utmanande tillämpning på en annan person, matchas bara av vår förmåga att förlåta våra egna synder och komma med undantag varför det inte gäller i den specifika situation vistår inför.
Den här texten säger: ”förlåt varandra!” och vi tänker, Gud vet hur illa jag har sårats, så även om detta gäller andra, vet Gud att det inte gäller i min situation.
Bibeln säger: ”titta inte lustfyllt på en annan person!” och vi säger att det var ett ögonblick av svaghet så det räknas inte riktigt.
Men ibland är Bibeln så mästerlig på att sakta men säkert backa in oss i ett hörn med vår synd, att vi omöjligt kan fly.
Och det är vad som händer i vår Bibeltext idag.
Kan du föreställa dig chocken som Evodia och Syntyke måste ha känt när detta brev blev uppläst? Det skulle vara som att jag predikar en predikan och precis när det är dags för tillämpningen ropar jag ditt namn rakt ut, inför hela kyrkan. (Oroa dig inte, jag tänker inte göra det).
Men det är detta som är poängen, Paulus såg att sprickan mellan dessa två kvinnor, dessa två medarbetare i evangeliet, hade blivit så allvarlig att den måste påpekas och tas itu med, just där och då. Och offentligt!
Vi ska titta på dessa 5 verser under de följande 3 rubrikerna:
- Vers 1 – Stå fasta i Herren.
- Vers 2 & 3 – Stå fasta i Herren tillsammans.
- Vers 4 & 5 – Förenade genom evangeliet.
Så låt oss dyka i!
1. Stå fasta i Herren. – 1
Den främsta uppmaningen i kapitel 3 är ett eko av hela brevets huvudsakliga budskap hittills: nämligen att “stå i fasta Herren.” Mot bakgrund av vad han precis har sagt i slutet av kapitel 3: att den här världen inte är deras hem, att deras medborgarskap (och vårt medborgarskap) är i himlen. Så medan vi väntar på den dag då Jesus återvänder för att ta med oss hem, ska vi “stå fasta i Herren”.
Paulus vet att det är tuffa tider i Filippi för församlingen. Och han vet också att det är på väg att bli ännu tuffare.
Kejsaren vid den här tiden var Nero. Nero var ökänd för att korsfästa och bränna kristna levande. Han är den som matade lejonen med kristna. Nero övervakade personligen den första stora förföljelsen av kyrkan. Och Filipperbrevet skrevs medan allt detta pågick.
Filippi var en romersk koloni, så när Nero beordrade att förfölja troende kunde de inte fly. Så in i den verkligheten skriver Paulus: “Stå fasta i Herren!
Spring inte… stå.
Slåss inte… stå.
Var inte rädda… stå fasta.
Tappa inte hoppet… stå fasta.
Ge inte upp… stå fasta i Herren.
Vilken riktning går det åt här i Sverige?
Om vi tittar i både kristna och sekulära tidningar är det uppenbart att kulturen här i Sverige rör sig allt längre bort från evangeliet. Jag har sagt det förut, och jag kommer nog att säga det igen, men under de senaste 20 åren har 1000 frikyrkor stängts. Det är en kyrka varje vecka!
Och många av de värderingar vi, som bibeltroende kristna har, blir mer och mer oacceptabla för vår omvärld. För tjugo år sedan såg man kyrkan som en moralisk vägvisare. Idag ses vi mer och mer som moralens fiender.
Och kyrkorna själva rör sig mer och mer bort från biblisk ortodoxi mot mer kulturellt acceptabla sätt att se evangeliet. Omvändelsens evangelium har för många blivit ett evangelium om blind acceptans. Det är inte svårt att förstå varför. För det blir svårare och svårare att hålla fast vid sanningen i kyrkan idag.
Varje år ses det som konstigare och konstigare att vara en engagerad kristen i en kyrka.
Och det kommer att bli än mer utmanande. Så även om jag inte tror att det kommer att bli lika illa för oss som det var för filipperna, tror jag att mer utmanande tider ligger framför oss.
Så, liksom filipperna, behöver vi höra Paulus uppmaning:
Spring inte… stå.
Slåss inte… stå.
Var inte rädda… stå fasta.
Tappa inte hoppet… stå fasta.
Ge inte upp… stå fasta i Herren.
Men i kyrkan i Filippi fanns det ett allvarligt problem. Om det inte togs itu med, skulle det allvarligt kunna skada deras förmåga att stå fasta i Herren.
Låt oss titta närmre på det under vår nästa rubrik.
2. Stå fasta i Herren tillsammans. – 2-3
Läs med mig igen vers 2-3:
2 Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. 3 Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.
Att läsa de här verserna bör påminna oss om kapitel 2. Där Paulus kallar de troende i Filippi att dela Kristi sinne och sträva efter enhet, genom att ödmjukt tjäna varandra.
Så det verkar troligt att Paulus hade förhållandet mellan dessa två kvinnor i åtanke när han skrev detta brev. Paulus hade hört talas om fejden mellan dessa två medarbetare i evangeliet, när han satt fängslad, och visste att den var allvarlig. Pågående konflikter är allvarligt i vilken kyrka som helst, men i en liten församling i en fientlig kultur, kan de vara dödliga.
Befallningen att “stå fasta i Herren” är inte till en enskild person. Det hörs i texten på svenska: stå fasta i Herren!” I plural. Det är alltså en gemensam fråga. Vi som troende är kallade att stå enade. Att vara enade i evangeliet. Vi är svagare och mer benägna att falla, flyta med den omgivande kulturen eller bara ge upp när vi bråkar med varandra.
Det är lätt att acceptera kyrkligt käbbel och stridigheter sinsemellan som en oundviklig del av livet. “Låt oss bara hålla oss borta från det. Det är inte vår sak. Det är ju mellan dem, eller hur?” … Fel!
Det är Herrens sak, och när det börjar påverka Hans kyrka och dess förmåga att stå fast, blir det också vår sak.
Vi vet inte vad fejden handlade om; kanske gjorde eller sa en av dem något som sårade den andra; kanske var det en teologisk fråga; kanske var det personligt; vi vet inte. Men båda dessa kvinnor var medarbetare i evangeliet tillsammans med Paulus. Och när fejden började och folk hörde talas om den började de förmodligen välja sida.
Jag kan nästan höra skvallret:
“Hörde du vad hon sa till henne?”
– Det var hennes fel. Hon måste be om ursäkt först innan detta kan bli löst!
“Det är inte ditt fel; det är deras.”
Jag är säker på att vi alla har hört denna typ av gift tidigare. Det är som en cancer som börjar gro i en gemenskaps hjärta. Och när gränser dras börjar kyrkorna splittras, även över de löjligaste av saker.
Och även om vi frestas att splittras över dessa förbrytelser, får vi inte göra det! Vi måste kämpa för enighet!
Och även om vi frestas att ignorera dessa splittringar när vi ser dem börja, får vi inte göra det. Vi måste ta itu med dem direkt.
Om vi inte står tillsammans kan vi inte stå fasta i Herren.
Så vi borde inte bli förvånade att våra relationer ibland blir ansträngda och till och med ibland går sönder.Vi bör förvänta oss det!
Men Gud tillåter oss inte att nöja oss med detta. Vi ska sträva efter att förbli eniga så att vi kan “stå fasta i Herren tillsammans”. För om vi inte står fasta tillsammans är vi svagare när vi möter det som världen kommer med emot oss.
Låt mig verkligen pressa hem detta in i våra hjärtan. Tänk… Vem i kyrkan, i den här kyrkan eller i någon annan, har sårat dig? Vem är du fortfarande arg på? Eller vem var du arg på, men du har vänt dig bort från dem så att du inte känner dig så arg längre, men det har inte blivit någon försoning mellan er?
Verklig tillämpning:
Precis som Paulus inte lät Evodia eller Syntyke slingra sig ur det, vill jag inte att någon av oss ska slingra oss ur detta heller.
Det svenska sättet, är att inte släppa ut ilskan. Att begrava den djupt och skaka näven under bordet. Att inte låta den andra personen veta att du är arg på dem. Kanske en plötslig förolämpning eller tillrättavisning ämnad att trycka till dem lite slinker igenom, men mest är det tystnaden som sköter talan. Du slutar bara ringa dem. Sluta svara på deras SMS. Du glider tyst iväg. Passiv Aggressivitet.
Kanske brukade ni sitta bredvid varandra i kyrkan. Nu har ni särat på er. Så du flyttade över till andra sidan rummet för att sitta där istället. Du är artig och ytligt trevlig men på ett säkert avstånd.
Människor lämnar till och med bra och hälsosamma församlingar, och går till en annan kyrka för att undvika att ta itu med en konflikt med en annan troende. Och “ja”, det gäller församlingsplanteringar med.
Så låt mig ställa en fråga till er alla här denna förmiddag. Vi planterade för några månader sedan. Var en av anledningarna till att vi lämnade vår gamla kyrka, för att slippa ha att göra med en annan troende i den kyrkan?
Om så är fallet måste vi ta itu med det!
Ett varningens ord:
Låt mig bara stanna upp där en sekund.
Jag vill bara säga att detta kanske inte är lätt för oss att höra. Och att sträva efter att lösa problem inom den här församlingen och eventuella konflikter mellan Kungskyrkan och någon annan församling kan vara supersvårt. Och jag måste också säga att vissa relationer kanske aldrig blir helt återställda i det här livet. Och vissa trasiga relationer är på en annan nivå och behöver hjälp av en pastor att tänka igenom innan man hoppar in med fötterna före för att försöka laga den. Och om du tänker att du nog befinner dig i en sådan situation: En som är riktigt komplex och du vet ärligt talat inte hur du ska hantera den. Det är det jag är här för! Kom gärna och prata med mig om det. Och så söker vi Herren tillsammans för den hjälp ni behöver.
Men, jag tror inte att de flesta frågor vi har faller inom den kategorin. De flesta konflikter är ärligt talat, ja, ytliga. Men även om det är ett av de svåra fallen är den kristna kallelsen att arbeta för full förlåtelse. Det finns ingen anledning i evangeliet att ignorera denna evangeliska kallelse!
Men hur?
Då så… Allt till och med hit är bra och rätt. Men om vi stannar här är det bara lag.
Det är som att säga: Du beter dig dåligt. SLUTA MED DET!! Men även om det är sant, så är det inte så nådens evangelium fungerar. Vad evangeliet gör är att utmana oss med vår synd och ge oss det botemedel vi behöver för att ta itu med den.
En av minafavoritverser i Bibeln är Hosea 6:1. För att den hjälper mig att förstå hur Bibeln och evangeliet är skapta för att fungera. Här är det:
“Kom, låt oss vända om till Herren! För han har rivit oss, han ska också hela oss. Han har slagit oss, han ska också förbinda oss.”
Guds ord “sliter oss i stycken” genom att uppenbara djupet av vår synd. Det är smärtsamt när Gud visar oss hur vi har ställt till det. Det gör ont. MEN det är smärta med ett syfte: Gud “skadar oss” så att Han kan “hela oss och lägga om våra sår”.
Guds lag när den tillämpas rätt är som en skalpell i händerna på en duktig kirurg, inte för att göra oss illa, utan för att skära ut syndens cancer som skadar våra hjärtan!
Så, hur tillämpar Paulus evangeliet på situationen mellan dessa två kvinnor?
Det är min sista punkt …
3. Förenade genom evangeliet. – 4-5
Läs med mig vers 4-5:
” Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.
Herren är nära:
Herren är nära… Tänk på det en sekund. Tänk framåt i tiden. Till den dag då Kristus tar oss alla hem och vi kommer att stå inför Honom tillsammans. På den dagen när all vår synd har tagits itu med och allt är färdigt. Och vi får bara njuta av att ta in Honom, för evigt i fullkomlig enighet tillsammans. Det kommer inte att finnas några fler meningsskiljaktigheter den dagen. Allt vårt småaktiga käbbel, även det allvarliga, kommer att blekna till obetydlighet när vi ser på hans fullkomlighet och tappar allt fokus på oss själva för allt Han har gjort för oss.
Hur den kristna vännen sårade dig, är slutligen och fullständigt uppklarat. Jesus har frälst och förlåtit och förvandlat er båda fullständigt och fullkomligt.
De till synes omöjliga teologiska meningsskiljaktigheterna. Slutligen och helt i frid. Allt förklarat i Jesu ansikte.
Alla dessa till synes omöjliga personliga situationer mellan dig och en annan troende. Allt äntligen och fullständigt satt i perspektiv med Jesu kärleksfulla omfamning.
Kan du se hur det är sant? När vi står inför Jesus kommer vi inte kämpa eller splittras längre.
Paulus säger, för in den framtida verkligheten, in i nuet. Han säger: “Gläd er i Herren”. Ni är förenade med Kristus, nu. Ni är i Herren, och Herren är i er! Herren kommer inte bara vara nära oss då: i framtiden. Han är ju nära nu! Låt oss meditera över det, istället för att ruminera över hur andra människor har sårat oss. Låt oss hitta styrka ur den nuvarande och framtida verkligheten, nu. Att lägga våra småaktiga meningsskiljaktigheter till handlingarna. Låt oss sträva efter att leva i ljuset av det evangeliet nu.
Gläd dig i evangeliet:
Gläd dig i evangeliet. Du är frälst. På korset togs all din synd itu med. Varje gång du sviker någon annan. Varje gång du misslyckas. Varje gång du sårar någon. Allt är åtgärdat. Allt förlåtet och du är nu älskad av Gud och adopterad in i Hans eviga familj. I Jesu sår är du fullkomligt förlåten och i Hans famn evigt älskad!
Och gläd dig åt det!
Och titta sedan på din bror eller syster som har förolämpat dig genom sina handlingar, övertygelser eller ord. Och kom ihåg att de är frälsta av samma evangelium som har frälst dig. I Jesu sår är de fullkomligt förlåtna (även för det!) och i Hans armar evigt älskade!
Och innan du tänker, “Det är inte rättvis! Du vet inte vad de gjorde mot mig!” – Så är det bara att stanna upp och komma ihåg: Gud vet. Han vet till och med bättre än dig. Och Han vet också vad du har gjort. Allt ditt bagage, och hur orättvist du har behandlat andra. Och i evangeliet tog han itu med allt. Och evangeliets Gud säger: “Samma sår som har betalat priset för alla dina synder har också betalat för deras.”
Evangeliet är inte rättvist! Och vi ska glädjas åt att det inte är det. För om så vore fallet, skulle ingen av oss bli frälsta.
Den mest kraftfulla resursen för förlåtelse:
Kanske är du här idag, och du är inte kristen. Och nu har du lyssnat på allt detta och du tänker att det finns människor som du känner dig bitter över själv, och allt det här låter för svårt. Jag förstår dig! Men vad jag vill att du ska veta är att i det kristna evangeliet finns den mest kraftfulla resursen som finns för att hjälpa oss med att förlåta andra.
Evangeliet skulle kunna sammanfattas så här: vi är mer onda och syndiga än vi någonsin skulle kunna förstå, och samtidigt är vi mer älskade än vi någonsin kommer våga hoppas.
En anledning till att vi människor håller fast vid agg är stolthet. Stolthet, eller högmod, för att vi tror att själva skulle vi aldrig bete oss på det sätt som andra gjort mot oss! Att vi själva inte skulle sjunka så lågt som den person som så kränkt oss. Men evangeliet utmanar oss alla, och säger: “Nej, du är lika lågsint som din motpart. Du -vi- har alla sårat andra, vi har försummat våra plikter, vi har alla vissa knasiga idéer, vi har förolämpat Gud genom att förkasta och försumma Honom. Så vi har ingen rätt att hysa nåt agg.
Men när evangeliet har ödmjukat oss ur vårt högmod lyfter det sedan oss med Guds nåd. Du förstår, Gud såg oss i all vår synd och elände, och Han övergav oss inte. Han räckte istället ut handen till oss, och Jesus (Gud i mänsklig form) dog i vårt ställe, för vår synd, så att vi -så att du– kunde bli förlåten. Han såg all din synd, allt ditt dolda mörker, och istället för att avvisa dig dog Han för dig. Så att du skulle kunde erfara djup och mäktig förlåtelse.
I evangeliet förlorar du din rätt att se ner på andra. Och samtidigt finner du den ultimata källan till förlåtelse: Guds kärlek till dig. Som blir synligt i Kristi kors.
Vill du erfara denna kraft att förlåta? Kom till Jesus, och tro på Honom! Om du vill göra det, prata med en kristen innan du åker härifrån idag.
Slutsats:
Kyrkolivet är rörigt. Och vi kommer att såra varandra. Men vi ska inte ignorera dessa konflikter eller låta dem få rot. För att stå starka i evangeliet behöver vi sträva efter att förlåta varandra.
Och kraften att göra det finns i evangeliet. Jesus är nära, och den närheten, borde sätta alla våra olikheter och meningsskiljaktigheter i perspektiv.
Och vi ska glädjas åt evangeliet! Gläd dig över att du är frälst. Gläd dig över att han eller hon är frälst. Och gläd er sedan tillsammans, att ni båda är frälsta! Så att vi kan stå i Herren i enighet, i denna fallna värld.
Så vem behöver du försonas med? Vem behöver du förlåta? Ignorera det inte. Ta itu med det. Och om du behöver, få hjälp!
MISSION SWEDEN 