(This is a talk given in Swedish to the founding members at Kungskyrkans first worship service. If you would like to find out more about our new church starting in Krokslätt soon email us through the contact page on this website. Thank you)

Häromdagen satt jag i köket med några vänner. Vi var mitt i ett djupt samtal. I bakgrunden hörde jag ett musikstycke från Les Misèrables, “Bring him home.” Det var instrumental, så helt utan ord, men jag kunde inte låta bli att gråta. Jag kan inte ens orden men bara melodin var så känslosam och stimulerande?

Gud skapade den musikaliska kopplingen i var och en av oss som ett sätt att visa Sin egen skönhet och majestät i världen. Jag tror att Gud uppenbaras lika mycket genom ett vackert cello-solo som Han gör i en storslagen utsikt i naturen. Den sortens upplevelser är transcendenta!

Det är därför vi sjunger i kyrkan. För när god teologi tar ton kan den sjunka djupare in i våra hjärtan och ge oss liv. Vi designades av Gud på ett sådant sätt med avsikt!

Sammanhang: Evangeliets sång!

Vår Bibeltext i dag kommer direkt efter Paulus citerar från en gammal kristen psalm i verserna 5 till 11. Innehållet i sången är fantastiskt. Kristna har sjungit denna sång och andra sånger inspirerade av den under de senaste tvåtusen åren. Innehållet i denna sång är det gamla, gamla nådens evangelium.

Det är den sanna historien om Guds Son, som blir som oss för att rädda oss. Det är berättelsen om skapelsens kung, skaparen av universum, som tar syndares plats, så att vi kan bli barn till den levande Guden. Det är en kärlekssång som berättar historien om den största kärleken någonsin: Guds kärlek till sitt folk: kyrkan. Det är en sång som visar djupet av Guds kärlek till oss. Hur långt han var villig att gå, för att rädda oss från våra synder och föra oss hem till Honom. Och det är en sång om äran som bara Han förtjänar!

Lyssna på orden igen: Verse 5 till 11:

Var så till sinnes som Kristus Jesus var:

Han var till i Guds gestalt med Gud som segerbyte, men räknade inte jämlikheten utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik.

När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.

Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.

Filipperbrevet 2:5-11

Det är ett härligt evangelium att tro på, eller hur? Och kristna sjunger fortfarande den här sången. Och vi har planterat Kungskyrkan av den anledningen att vi vill att den här sången ska sjungas ännu högre här i Sverige. Så att fler och fler människor, av Guds nåd, kommer att sjunga den och sprida den till andra med!

Men även om det är ett härligt evangelium att tro och dela med sig av, är det också ett budskap att leva efter. Vi kan inte höra den här sången, säga att vi tror på den och sedan förbli densamma. Det måste förändra oss.

Det är där vår text börjar idag. Vår första punkt är:

Sången kräver ett gensvar.

“Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning,”,

Filipperbrevet 2: 12

Paulus säger att om den här sången har berört dig så måste du gensvara på den i handling. Han säger att vi måste lyda den, och det måste ses i hur vi lever våra liv. Eller hur? 

Lyssna, den här sången är vacker men den är också allvarlig. Om du tror att du verkligen var död i din synd, och Jesus var tvungen att dö för att rädda dig från den kommande dom du förtjänade, och det inte påverkar ditt sätt att leva, hur du tänker, då är något allvarligt fel på gång. Du kan inte tro ett budskap som detta och sedan ta det för givet.

Redan 1965 var Sonny och Cher ett kraftpar inom popmusik. Deras ikoniska singel “I got you, babe” låg på nummer ett i tre veckor. Den sålde guld med över en miljon exemplar sålda. Och det fungerade så bra eftersom man kunde höra Sonny och Chers genuina kärlek i de enkla texterna och se den i hur de framförde sången tillsammans.

They say we’re young and we don’t know
We won’t find out until we grow

Well I don’t know if all that’s true
‘Cause you got me, and baby I got you

Babe
I got you babe I got you babe

They say our love won’t pay the rent
Before it’s earned, our money’s all been spent

I guess that’s so, we don’t have a plot
But at least I’m sure of all the things we got

Babe
I got you babe I got you babe

Men 1974 ansökte de om skilsmässa. Och hade en bitter vårdnadstvist för deras dotter Chastity. Det visade sig att de hade sjungit sången i många år men inte menat den på länge. Orden lät bra, men de trodde inte längre på dem.

Om jag säger att jag tror att Jesus är min Herre och Kung, men jag lyssnar inte på Hans ord, och jag väljer bara att leva på mitt eget sätt, då tror jag inte riktigt på det. Jag gillar bara orden.

Om jag tror att människor är vilsna och på väg mot evig dom (vilket jag gör) men jag varnar dem inte, då är min tro detsamma som otro. Jag tror inte riktigt på det, jag gillar bara orden.

Och att gilla orden, mina vänner, är inte frälsande tro. Det är därför Paulus säger “arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.” TA INTE den här sången för given. Sträva efter att få ditt liv att matcha orden i sången du säger att du tror på. Gilla inte bara orden. Lev orden!

Men du kanske tänker vid det här laget att det här låter som att försöka förtjäna sin frälsning? Eller? “Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.” Men nej. Se vad som kommer i nästa vers:

“för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.”

För det är Gud som verkar i er…” Frälsningen är helt från Gud. Det är Hans verk i våra liv. Och när vi arbetar, upptäcker vi att det alltid är Gud som verkar i oss, enligt Hans vilja och syften. Vi är kallade att sträva, men det är Hans kraft som verkar i oss i varje skede av vår kristna vandring.

Och det här är fantastiska nyheter! För det betyder att det inte är en omöjlig uppgift. För samma kraft som uppväckte Jesus från de döda ÄR verksam i oss. Så genom Guds kraft, när vi arbetar med all vår kraft för att växa till Kristi avbild, verkar hela Gud och all Hans kraft i oss också. Vi kan genom Hans nåd göra framsteg i det kristna livet, eftersom Gud arbetar med Sina goda syften i oss.

Det här är fantastiska grejer. Lev ut sången. Tro på orden. Arbeta mot ödmjukhet och Kristuslikhet… Men hur ser det här ut i praktiken? Bra fråga, jag är glad att du ställde den!

I nästkommande verserna blir Paulus superpraktisk.

Så sången kräver ett gensvar… och vår andra punkt är:

Du måste sluta klaga för att lysa!

Lyssna på vers 14-15:

”Gör allt utan att klaga och tveka så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt i ett falskt och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor i världen ”

Vers 14: Gör allt utan att klaga och tveka. Bara 6 ord, men vilken otrolig utmaning! Eller? “Gör allt” inte “gör vissa saker”, eller “gör det mesta”, eller “de saker du inte har något emot att göra”. Utan: “Gör allt”. Det finns inget svängrum för att ta sig ur det.

En sak som Storbritannien och Sverige har gemensamt är att det är lite av ett generellt tidsfördriv att klaga. Att klaga på vädret och våra arbetsförhållanden är ett enkelt sätt att få kontakt med varandra.

Vi klagar på jobbet till våra familjer och vänner! Sedan klagar vi till våra arbetskollegor om våra familjer och vänner. Och vi klagar på vädret till alla!

Att klaga. Det är negativt. Det är smittsamt. Och vi alla gör det tydligen i genomsnitt 16 till 30 gånger om dagen!

Men Paulus säger att evangeliets sång har kraften att bryta igenom detta. Och om vi bara slutar klaga kommer vi att lysa som stjärnor när vi håller fram livets ord i en mörk värld.

Under mina första månader i Sverige åkte jag en lång bilresa med några vänner. Vi körde tillbaka mitt i natten. 

Vi körde en vägsträcka som var nästan totalt becksvart. Vi kunde bara se det som blev upplyst av framljusen. Tills vi tittade upp, vill säga! Plötsligt lade vi märke till stjärnorna på den klara natthimlen. Vi körde till sidan av vägen, hoppade ut och tillbringade ungefär tio minuter med att bara titta upp. 

Det var härligt. Det är så lätt att bli som uppslukad i förundran när man tittar på stjärnorna. Först för det enorma antalet av dessa små ljusa-prickar. Sedan på universums storlek som de ger en antydan om. En storlek som våra små sinnen inte ens kan förstå. 

Men som kristen måste våra sinnen stanna upp i vördnad och förundras över den Gud som skapade dem alla. Den Gud som enligt Psalm 147:4 “…bestämmer stjärnornas antal…” och “…nämner dem alla vid namn.” Så stora och härliga som dessa stjärnor än är, är de bleka skuggor i jämförelse med den härlighet och majestät som de pekar på.

Stjärnor lyser som ett starkt vittnesbörd om evangeliets Gud.

Kungskyrkan, vill vi lysa så starkt att när världen ser på oss så ser de den Gud som bor i oss? Och att Hans evangelium ska lysa ut från oss? Vill du det? Ja? Jag med!

Då måste vi bekämpa ALLT vårt gnällande och klagande.

Vi måste sluta gnälla: ”Varför händer detta alltid mig? Det är inte rättvist!” 

Vi måste sluta se oss själva som martyrer: ”Ingen uppskattar mig! Förstår du hur mycket jag har gjort?” 

Vi måste stoppa vår cynism: “Inget kommer någonsin förändras! Det är ingen idé att ens försöka. Jag bryr mig inte längre? Du slösar bara bort din tid!”

Vi måste bekämpa perfektionism: “Är det det bästa du kan göra? Jag borde ha gjort jobbet själv!”

Och vi måste sluta med ett evigt pedanteri där ingenting någonsin är bra nog. Och vi har bara en oändlig och själsdödande lista med fel, fel och återigen fel!

Det är alldeles för lätt att klaga!

Vilken typ av klagomål är du mer benägen att ta till? Eller är du som jag: En blandning av dem allihop…

Paulus säger, att om vers 5-11 är våran sång, då är det enda vettiga att sluta med ALLA våra klagomål. 

Tänk på det. Jesus var fullkomlig i härlighet i himlen, och Han blev en av oss, en människa. Och han beklagade sig inte eller gnällde. Jesus antog en tjänares gestalt, och han klagade inte. Jesus blev lydig till döden, och han klagade inte över det. Till och med döden på ett kors. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig, och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Han klagade inte! 

Och han mötte allt detta lidande villigt för att frälsa dig och mig från vår synd. Han dog i ditt och mitt ställe, och han klagade inte.

Om detta är vår sång, varför skulle vi då klaga eller gnälla om något alls?

Paulus säger: sjung om Jesus och ta död på varenda en av dessa gnällande klagomål i vår församling och i våra liv. För, säger Paulus, när vi gör det, kommer vi att bli fläckfria och rena, sanna Guds-barn!

Så Kungskyrkan, ska vi bekämpa detta tillsammans? Låt oss uppmuntra varandra att sjunga sången tillsammans, meditera på Kristus och kämpa för att lysa allt ljusare för Honom i denna mörka värld.

Men är det verkligen möjligt, Ben? Ja, det är det. I vår sista punkt idag kommer vi att ta en snabb titt på Paulus exempel på detta.

Så sången kräver ett gensvar. Vi måste sluta klaga och… 

VI KAN GLÄDJA OSS SOM PAULUS TROTS SVÅRA OMSTÄNDIGHETER. (300)

Det vi behöver komma ihåg om Paulus är detta; när han skriver detta brev till filipperna sitter han i husarrest i Rom. Han väntar på sin rättegång, som kan leda till hans död. Paulus vet detta och vi kan se hur han ser på allt detta i hur han skriver vers 17:

“Ja, även om mitt blod skulle utgjutas medan er tro bärs fram som ett offer är jag glad och gläds med er alla.”

Han ser att hans blod kan utgjutas för att han tjänar dem och Gud. Och vad gör han åt det? Han gläds!

Om jag skulle skriva till dig från ett fängelse, vad tror du att mitt brev skulle vara fyllt med? Ja: klagomål. Jag skulle klaga på maten, vakterna, temperaturen, bristen på frihet. Men inte Paulus. I detta brev finns inte ett enda klagomål. Det rungande ordet i Filipperbrevet är glädje! 

Till och med i kapitel ett, när folk försöker skapa problem för Paulus medan han sitter i fängelse. Lyssna på hur Paulus beskriver de omständigheterna, i kapitel 1:18:

”Än sen? Kristus blir i alla fall predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det gläder jag mig över. Och jag tänker fortsätta glädja mig,”

Paulus mest grundläggande ambition är att ”Kristus predikas”. Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt, att evangeliets sång ska sjungas, att andra ska höra den och börja sjunga med.

Så, hur kan Paulus glädja sig under alla omständigheter utan att klaga? 

Genom att sjunga evangeliets sång, om och om igen, till sitt eget hjärta. 

Och genom att sjunga den högt, så att andra kan höra. 

Och genom att se andras liv, i det här fallet hans älskade vänner i Filippi, bli berörda av sångens budskap.

Och så i vers 18 säger han “På samma sätt är ni glada och gläds med mig..”

Paulus är ett fantastiskt exempel i mänsklighetens historia på vad som är möjligt när ett hjärta grips av sången och styrks av Guds ande.

Låt oss sträva efter att göra Kungskyrkan; våra hem och våra liv fyllda av lovsjungande glädje när vi för fram evangeliets budskap till en förlorad värld.

Att klaga är smittsamt. Så vi kunde fylla denna lokal med andra olyckliga själar som vill ha sällskap i sitt eget elände. Man hittar alltid nya saker där ute att klaga på. Jag tror att vi skulle kunna plantera en stor församling ganska snabbt på det sättet. Men det kommer inte att hjälpa Sveriges depressions-statistik och vi kommer att leva eländiga liv.

Att klaga kan vara smittsamt MEN sann glädje i Kristus är starkt och attraktivt. Så låt oss fylla våra sinnen med Kristus! Låt oss sjunga högt om Hans nåd. Låt oss lära oss att sjunga ny sång efter ny sång, fyllda av det gamla, gamla, härliga evangeliets djupa och rika teologi.