Givet att lida – Filipperbrevet ‭1:27-30‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬‬

(This is a talk given in Swedish to the Launch Team at our start-up gatherings. If you would like to find out more about our new church starting in Krokslätt soon email us through the contact page on this website. Thank you)

För några veckor sedan, när vi påbörjade den här serien, gjorde jag en längre introduktion om ett av de huvudteman och syften som Filipperbrevet innehåller. I den betonade jag att Paulus förberedde församlingen i Filippi och oss för tider av lidande, specifikt kopplade till vår kristna tro. Vi måste förbereda oss innan det blir tufft, genom att påminna oss själva om att svåra tider kommer när vi vandrar så som Jesus gjorde. Vi borde inte bli förvånade när vi lider som kristna eftersom Jesus sa till oss att det skulle bli så. Lyssna på vad Jesus säger i Johannes 15:20:

“Kom ihåg vad jag sagt: tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, ska de också bevara ert ord.”

Så när vi lever för evangeliet bör vi inte bli förvånade över att människor kommer att avvisa oss. Om de gjorde det mot Jesus och vi vandrar som honom, så borde vi förvänta oss detsamma. Att möta prövningar för vår tro är inte ett tecken på att Gud är emot oss. Att möta alla slags prövningar är ett tecken på att vi vandrar med Gud.

Hittills har vi sett i Filipperbrevet att Paulus vill att hans vänner i Filippi ska se att Gud och hans evangelium segrar, trots hans eget lidande. Gud blir inte överrumplad av eller förvirrad när människor kämpar mot Hans planer. Nej, Han har suverän kontroll även i allt som fienden kan kasta emot oss.

Här i vs 27 ser vi varför Paulus vill lära Filipperna att se lidande på detta sätt. För de lider redan för evangeliet. Läs med mig vs 27-30:

“Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud.

Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.”

De lider.

Lägg märke till den sista raden igen:

Eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade.

och nu hör att jag fortfarande har.”

De går igenom samma kamp som Paulus gjorde när han var bland dem. Och vad för kamp var det? Vi vet exakt, eftersom händelserna finns nedtecknade i Apostlagärningarna kapitel 16. Låt mig sammanfatta:

Paulus predikade evangeliet i Filippi. Den första att omvändas var en rik affärskvinna som hette Lydia. Hon öppnade sitt hem i gästfrihet för Paulus och hans föl-jes-lagare. Sedan driver Paul ut en demon ur en slavflicka som gjorde sin ägare rik genom sina spådomar. Hon kan ha varit den andra medlemmen i kyrkan i Filippi. Och till sist misshandlas Paulus brutalt, under uppmaning av slavflickans ägare och order av stadens domare. Därefter arresteras han för att ha skapat problem i staden. I fängelset, blir han satt under en brutal fångvaktares vaksamma öga. Han var förmodligen en före detta romersk soldat. Där leder en rad mirakulösa händelser till att fångvaktaren blir kristen tillsammans med hela sin familj. Paulus släpps så småningom fri och sparkas ut ur staden, och där tvingas han lämna den nystartade församlingen.

Och slavinnan, återigen kan vi inte vara säkra, men tänk att hennes ägare var så arga över det abrupta slutet på den potentiella inkomsten hon tidigare kunnat generera. Kanske började de behandla henne lika illa som de hade gjort mot Paulus. Jag kunde föreställa mig att de skulle ha använt sin makt över henne för att göra hennes liv surt. Kanske fick hon inte gå och träffa de andra kristna, och den enda uppmuntran hon kunde få var när hon såg någon av dem en kort stund medan hon sprang ärenden för sina herrar på marknaden.

Så när Paulus säger: “ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade”, menar han att de står inför en brutal och mycket hård förföljelse för sin tro. Låt oss försöka föreställa oss hur deras kamp kan ha utvecklats.

Vi kan inte veta säkert, men jag undrar om Lydias exklusiva tygföretag fick det tufft efter händelserna som utspelade sig där. När människorna i staden som hoppades få slut på denna nya kristna nonsens genom att tvinga bort Paulus från staden, insåg att hon välkomnade en samling nya efterföljare till Paulus besvärliga religion i sitt hem! Kanske spärrade de hennes företagskonton på sociala medier och hennes hemsida blev recension-bombad med hundratals negativa recensioner.

Och slutligen, återigen vet vi inte säkert, men föreställ er den romerske fångvaktaren. När allt kommer omkring, vilken nytta har man av en fångvaktare som visar medlidande med sina fångar? Kanske förlorade han både sitt jobb och sitt rykte i staden. Folk brukade titta på honom med respekt och rädsla. Nu flinar de och hånar honom öppet när han kämpar för att hitta arbete för att försörja sin familj, i en fientlig stad.

Lev värdigt evangeliet.

Och Paulus säger till Filippinerna i vers 27:

“Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium.”

Han ber dem att leva sina liv på ett sätt som är värdigt Kristus evangelium! Det betyder att evangeliet vi har kommit att älska inte bara är ett budskap att höra. Det är ett mönster att leva efter.

Saken är den att när evangeliet fångar dig, när du kommer till tro på det, då förändrar det dig. Vi ser vad Kristus har gjort för oss och våra hjärtan gensvarar”: Jag vill bli som Jesus. Inte för att bli accepterad, men för att jag är accepterad. Jag vill leva på ett sätt som är värdigt Jesus Kristus evangelium.”

Sedan förklarar Paul två saker som det innebär att leva på det sättet.

Först säger han i ”Stå fasta tillsammans” i vs 27:

Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet…

Ja, det finns tillfällen då lidande för evangeliet kan vara en ensam sak, men för det mesta i en kärleksfull evangeliegemenskap är det en laginsats. Och det är vår uppgift att dela med oss när vi har det kämpigt, och att uppmuntra varandra att inte ge upp. Och sedan fortsätta sträva tillsammans för evangeliet, genom att erbjuda det till andra, så att de också kan komma till tro på Jesus och ansluta sig till vår familj. Även när det gör ont.

Och sedan säger han i vers 28: utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna.

Vi behöver inte vara rädda, inte ens mitt i intensiv förföljelse. Varför inte? För vi vet hur det slutar: Jesus vinner! Nej! Jesus har vunnit! Vinsten på Golgata! Han vinner i himlen nu när han regerar! Och en dag kommer han äntligen att återvända och helt besegra allt ont, synden och döden! En dag kommer han att torka bort varje tår från alla sitt folks ögon!

Men hur kan vi stå fasta på det sättet när lidandet för evangeliet kommer? Se med mig på vers 29:

Ty det har givits er för Kristi räkning inte bara att tro på honom utan också att lida för honom.

Givet att lida för Honom.

Detta låter konstigt, eller hur? Att Jesus ger filipperna -och oss- lidande. Lidande för honom. Konstigt eller hur? Jag menar, borde inte Gud vilja att vi ska vara lyckliga? Bra fråga! Men den saknar något om verklighetens väv. Det vill säga att de bästa sakerna i livet ofta uppnås genom kamp.

Om vi vill komma i form måste vi disciplinera oss och träna. Vi får oss att gå upp tidigt och springa. Vi äter mat vi inte gillar, eller mindre än vi skulle önska, för att kunna gå ner i vikt. Det krävs hårt arbete och till och med smärta för att få våra kroppar i form.

Ja, ofta kommer det bästa till oss genom svåra tider och situationer. Att detta är verklighetens mönster borde inte överraska oss som är kristna. Det är ju även evangeliets mönster. Lyssna på Hebreerbrevet 12:2:

“Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron.”

Jesus, vår frälsare, uthärdade korset för den GLÄDJE som låg framför honom. Han dog på korset inte bara för att frälsa oss, utan för att Han skulle uppleva mer glädje efteråt genom att Han frälst oss genom korset. Jesus är mer lycklig i himlen när han delar den med oss, sitt frälsta folk.

Gud slösade inte ett enda piskslag mot Jesus rygg, inte ett slag i hans ansikte, inte en förolämpning eller droppe spott som haglade över Honom. Inte en droppe av Jesus blod är bortkastad. Istället tog Gud allt som avsetts för ondo och avsåg det för godo. Allt det goda du har upplevt från Kristus, all glädje du har i tillbedjan, lovsång och bön. All din glädje över att veta att dina synder är förlåtna kom genom det lidandet.

Stor glädje vinner man genom smärta.

Lidande är inte problemet. Att lida utan anledning är problemet. Det är därför Paulus skrev: Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull.

Vårt lidande för evangeliet och för Kristus är en del av Guds goda plan för oss.

Och genom lidandet formar Gud oss till sin sons avbild.

Genom lidandet kommer vi att hedra Jesus genom att vidare-befodra hans tålmodiga och orubbliga kärlek till världen.

Och genom lidandet håller vi, av Guds nåd, fram hoppets evangelium till en förlorad värld.

Vi kan lida ett tag, men vi gör det för ett syfte.

Och kom ihåg att det kristna livet är kamp nu och ära senare, med Jesus!

Categories Uncategorized
%d bloggers like this:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close