(This is a talk given in Swedish to the Launch Team at our start-up gatherings. If you would like to find out more about our new church starting in Krokslätt soon email us through the contact page on this website. Thank you)
Låt oss hoppa direkt in i Bibeltexten ikväll. Och jag har tre rubriker att titta på:
1) Fel motivation!
2) Rätt motivation!
3) Vi kan glädja oss trots fel motivation!
Så först…
1) Fel motivation.
Jag har tänkt mycket på detta den här veckan. Och det har verkligen utmanat mig.
Paulus sitter i husarrest för att ha predikat evangeliet. Och medan han är fängslad predikar andra människor evangeliet utanför. Men några av dem är Paulus fiender och predikar bara evangeliet för att skada honom.
Dessa är inte predikanter med ett falskt evangelium. Paulus säger att de predikar Kristus, och han gläds till och med över att de gör det. Nej, de här killarna predikar verkligen de goda nyheterna om Jesus. Men vi får veta att de har flera ogudaktiga motiv bakom sin undervisning:
I vers 15 ser vi att de predikar evangeliet “av avund och rivalitet” gen-te-mot Paulus. De vill ha den berömmelse som Paulus har, så i hans frånvaro predikar de evangeliet i hopp om att samla fler efterföljare. De tror att ju större deras egen kyrka är desto viktigare är de själva.
Men också i vers 17 ser vi att de inte predikar ” uppriktigt”. De kanske inte ens tror på vad de predikar, men de vet att evangeliet samlar människor, så de använder det som ett verktyg av ”rivalitet”. De predikar till och med evangeliet för att skada Paulus ännu mer när han sitter fängslad. Kanske hoppas de att romarna kommer att göra livet svårare för Paulus ju mer de hör om Jesus.
Det här är verkligen onda motiv. Det här är en ful bild av vad som kan hända när kyrkor blir rivaler till varandra. En kyrka ser en annan växa snabbare än deras och därför blir pastorn och medlemmarna avundsjuka. Så de drömmer om att kyrkan ska falla samman och skvallrar om dem på avstånd.
Men även närmre hem, i mitt eget hjärta, har jag undrat, vad är min motivation för att predika evangeliet? Jag tror att jag ofta tenderar att tro att om man predikar evangeliet gör något av det renaste en människa kan göra. Men här utmanar Paulus den tanken: Det är alltså möjligt att predika evangeliet -det rätta och sanna evangeliet- på ett sätt som leder människor till frälsaren, men som samtidigt inte gör mig själv andligt gott. Gud kan använda mina ord, mina handlingar, för sin egen ära och andras bästa. Men mitt hjärta kan vara långt från Honom. Och det är möjligt att en predikant leder människor till himlen, medan han själv skickar sitt eget förhärdade hjärta till helvetet!
Är inte det chockerande?
Så låt oss undersöka våra hjärtan. När vi planterar denna nya församling, när vi predikar evangeliet, låt oss i bön be Gud att avslöja våra hjärtans sanna motiv. Låt oss be Honom att visa oss om de finns avundsjuka, stolta, själviska och ouppriktiga motiv hos oss. Och om vi ser de tendens-erna i oss själva, låt oss då vända om och be Honom att rena våra hjärtan.
Be med mig Psalm 139:23-24:
”Granska mig, Gud! Känn mitt innersta och pröva mig, känn mina oroliga tankar. Se om min väg leder bort från dig, och led mig på den eviga vägen.” (NUB)
Guds Ande, låt oss inte predika evangeliet på detta sätt!
Men innan vi ger upp hoppet ger Paulus oss också ett exempel som visar av…
2) Rätt motivation.
Alla gör det inte av fel motiv. Paulus säger till oss i vers 15 och 16:
“En del drivs visserligen av avund och rivalitet, men en del predikar Kristus med goda avsikter. De gör det av kärlek, för de vet att jag är satt till att försvara evangeliet.” (SFB15)
Vilka är motiven för dem som predikar evangeliet väl?
Paulus säger att de har “rena motiv” gentemot honom och Jesus.
Att de gör det av “kärlek”. Kärlek till Kristus och Paulus, ja. Men också en äkta kärlek till personen de delar evangeliet med. De längtar efter att människorna som står framför dem ska komma till Jesus för att bli frälsta, komma in i kyrkans familj och erfara glädjen i att känna Gud som Fader.
Men de vet också vad det kostar att predika evangeliet. De vet varför Paulus sitter i husarrest: för att han försvarade evangeliet. Och ändå fortsätter de att predika. De har beräknat kostnaden och beslutat att dela evangeliet och föra andra till Kristus är värt både fängelse och kanske till och med döden.
De delar med andra ord sin Frälsare Jesus inställning. Jesus visste att frälsning för världen skulle komma på bekostnad av hans eget blod. Men han valde ändå korsets väg, för att han älskade oss, ville rädda oss och göra oss till sina. Och dessa kristna vandrade den själv-uppoffrande kärlekens väg, precis som Jesus hade gjort före dem.
Låt oss be att vi ska älska Jesus, evangeliet och de förlorade så mycket att vi kan dela deras motivation!
Det finns en annan stor chock i dessa tre verser: Det sätt Paulus gensvarar på dessa två olika motiv. I båda fallen gläds Paulus, så det innebär att…
3) Vi kan glädja oss trots fel motivationen!
Förra veckan såg vi att det högsta målet i Paulus liv var att se Jesus förhärligas genom att evangeliet spreds. Det är därför han sitter i fängslad. För han skulle hellre sitta i husarrest i väntan på att ställas inför rätta i Rom, medan han fritt predikade evangeliet, än att vara trygg i sängen hemma i Jerusalem och inte predika evangeliet.
Och så när han ser andra människor predika evangeliet antingen av kärlek till honom själv eller av hat, så gläds han! För evangeliet predikas ju! Titta på vers 18 igen:
“Än sen? Kristus blir i alla fall predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det gläder jag mig över. Och jag tänker fortsätta glädja mig,” (SFB15)
Vad kan vi lära oss av Paulus attityd här? Låt mig snabbt före-slå tre saker:
För det första, om vi vill kunna glädjas även när vi hamnar i fängelse, då måste vi ha Kristi ära -genom sprid-ning-en av evangeliet- som vårt livs högsta mål. För, som vi sa förra veckan, när vi sätter evangeliet först, över allt annat, då finner vi en glädje som är oförstörbar! För i slutändan kommer Guds evangelium att vinna och Kristus kommer att regera för evigt! Amen!
För det andra kan vi ha blandade motiv när vi predikar evangeliet. Våra hjärtan är en enda röra och vi kommer inte alltid att ha det rätt ställt. Men vi behöver inte tappa modet. Svaret på problemet med dåliga motiv för att predika evangeliet är inte att inte predika evangeliet. Det är att predika evangeliet och glädjas över att Gud fortfarande kommer att använda oss för sin egen ära och vårt bästa.
”Det viktiga är att Kristus predikas på alla sätt, vare sig det är av falska motiv eller sanna. Och på grund av detta (kan vi) glädjas.”
Missförstå mig inte. Jag säger inte att motiven inte spelar någon roll. Det gör de. Vi behöver fortfarande i bön be Gud att regelbundet granska våra hjärtan och omvända oss när vi ser att de falska motiven har krupit in. Det jag säger är att vår motivation spelar roll, MEN att predika evangeliet är viktigare!
Och slutligen måste vi komma ihåg att vi bygger Guds rike, inte bygger vårt eget imperium. Vi predikar evangeliet och om någon blir frälst och sedan går till en annan kyrka så gläds vi, för Guds rike växer. Och när en annan kyrka växer, även om vi känner att de bygger ett imperium, och kanske predikar för att odla sitt eget varu-märke av kristendom, MEN predikar de evangeliet så gläds vi åt det.
Konkurrens mellan kyrkor kan vara en svår stolthet att bekämpa. Det finns inget utrymme för ogudaktig konkur-rens mellan evangeliska kyrkor. Vi måste glädja oss över att Gud bygger sitt rike. Att han använder oss och andra typer av kyrkor och kristna också.
Guds familj är bredare än bara vi.
Men när vi avslutar så läser jag verserna från Psalm 139:23-24 för oss igen. Och efter att jag har läst, låt oss ha en minuts tyst bön. Låt oss be Gud att hjälpa oss personligen att se våra egna hjärtans motiv. Sedan efter en minut kommer jag att be för oss alla.
”Granska mig, Gud! Känn mitt innersta och pröva mig, känn mina oroliga tankar. Se om min väg leder bort från dig, och led mig på den eviga vägen.” (NUB)
MISSION SWEDEN 