Samarbete för evangeliet -Filipperbrevet 1:3-8

(This is a talk given in Swedish to the Launch Team at our start-up gatherings. If you would like to find out more about our new church starting in Krokslätt soon email us through the contact page on this website. Thank you)

I Sagan om Ringen inser Frodo att han måste ta sig till Mordor för att förstöra Härskarringen på egen hand, annars kommer den onda kraften i ringen slita sönder ringens brödraskap. När han försöker komma iväg från Sam ropar han:

“Gå tillbaka Sam! Jag reser ensam till Mordor.”

Och Sam ropar tillbaka, samtidigt som han nästan drunknar i kampen att komma till sin bästa vän, “Visst gör du det, och jag följer med dig!”

Var kommer den sortens brödraskap ifrån? Vad skulle ge den sortens styrka till två små och svaga hobbitar, att sedan ensama storma Mordors portar? Ja, naturligtvis är Frodo och Sam skapade av J.R.R Tolkien. Men de var baserade på Tolkiens er-faren-heter av brödrabanden i skyttegravarna under första världs-kriget. Så dessa typer av partnerskap i en högre sak existerar i verkligheten, inte bara på sidorna i en roman.

Och vi ser ett sådant partnerskap i dessa få verser i Filipperbrevet. Vi ska titta på det i två delar. För det första…

1) Den första dagen till den sista

Paulus älskar uppenbarligen församlingen i Filippi. Och vi får veta vad grunden för den kärleken är i vs.5:

“…eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från den första dagen ända till nu.”

Paulus minns hur denna kyrka har “varit med i arbetet för evangeliet” från den första dagen han kom till Filippi. Tillbaka i Apostlagärningarna 16, dagen då de anlände i Filippi var Lydia den första personen de mötte. En rik affärskvinna som blev kristen från första gången hon hörde evangeliet genom Paulus. Och det första hon sa efter sin omvändelse till de hemlösa evangelisterna var detta:

’”Om ni anser att jag tror på Herren, kom då och bo hemma hos mig!” Och hon övertalade oss.’

Apostlagärningarna 16:15 SFB15

Hon blev en med-arbetare för evangeliet. Hon sa genast, “Jag har funnit Jesus och blivit ett Guds barn, hur kan jag nu tjäna denna Gud och dela detta fantastiska budskap med andra?”

Denna ödmjuka handling av generös gästfrihet till ett gäng kring-van-drande evangelister var början på deras kyrka. Starten på en hel evangelietrörelse i Filippi! Och det är mest troligt att hennes gästfrihet fortsatte eftersom de flesta kyrkor på den tiden var huskyrkor, som möttes i de rika medlemmarnas hem.

Men det är mer än från första dagen. Titta på vers 6 med mig:

“Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag.”

Filipperbrevet 1:6 SFB15

Paulus förväntar sig fullt ut att detta evangeliska samarbetare kommer att fortsätta ända till tidens slut, Jesu Kristi dag. Evangelietjänst och samarbetare är inte något man gör en gång, det är något som pågår hela livet. För Gud bryr sig om att evangeliet ska nå ut. Så att göra oss till medarbetare för evangeliet ÄR vad han gör i oss!

Vad betyder det här? En sak som det betyder är att vi, precis som Lydia, när vi verkligen förstår hur fantastiskt Jesu budskap är, kan vi inte vara tysta, vi kommer att vilja samarbeta med andra troende för att sprida de goda nyheterna! Det är vad vi gör när vi formar den här planteringsgruppen, för att starta denna nya kyrka. Vi samarbetar i evangeliet, redan från början, dag 1, av denna nya församling.

Och även om det kan hända at detta bara är en fas i våra liv. Vi kanske kommer plantera den här kyrkan och sedan flytta härifrån. Eller vara med och plantera en annan församling. Eller flytta utomlands och gå med i en annan evangelie-centrerad kyrka. Vi slutar aldrig att ha med-arbetare i evangeliet. Vi hittar bara andra människor att sam-arbeta med.

Så vi vill sam-arbeta för evangeliet, från den första dagen till Jesu Kristi dag!

Men vi behöver veta att sam-arbete för evangeliet kommer att leda till lidande. Det är min andra punkt:

2) Lidande för evangeliet

Läs vers 7 med mig:

”Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, för jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni alla nåden med mig.”

Paulus skriver detta brev i fängelse, och han är i ”bojor för att försvara och bekräfta evangeliet”. Men det är inte första gången Paulus har suttit i fängelse. Det har han gjort många gånger för att ha predikat evangeliet. Till och med i Filippi arresterades Paulus och kastades i fängelse.

Efter att de kastade ut en spå-demon ur en slavflicka, lät den arga slav-ägaren arrestera dem.

Låt oss gå tillbaka och läsa Apostlagärningarna 16:19-24:

“…När hennes herrar såg att deras hopp om inkomst var ute, grep de Paulus och Silas och släpade med dem till torget inför myndigheterna.

De förde fram dem till dom-arna och sade: “De här människorna stör ordningen i vår stad. De är judar och förkunnar se-der som vi romare inte får an-ta eller följa.”

Även folket gick till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas.

De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att be-vaka dem noga. När han nu fick en sådan befallning, satte han dem i den innersta cellen och låste fast deras fötter i stocken.”

Filipperna vet från egen erfarenhet hur lidande för evangeliet ser ut. Kom ihåg att en man i den här kyrkan var den fångvaktare som slog och låste fast Paulus i den cellen. Ja, de visste vad det kostade att predika evangeliet. Och jag är säker på att många av dem kände smärtan personligen på grund av att vara en ny kyrka i en hednisk stad utan tvekan måste ha orsakat dem många problem.

Att vara medarbetare för evangeliet i Sverige kommer säkert inte att vara lätt.

Även om jag tvivlar på att vi kommer att bli piskade eller riskera fängelse. Jag är säker på att vi kommer att möta våra egna prövningar. Vi kan förlora vänner, rykte och kanske till och med arbete. Men om vi -som Paulus och Filippeerna- försöker hjälpa och uppmuntra varandra när vi kämpar för at samarbeta för evangeliet. Då kommer våra relationer att fördjupas.

I början när Ringens Brödraskap formas vägrade dvär-gen at lita på alven och ingen litade på människorna. Men när de reste tillsammans och slogs mot gemensamma fiender, kämpade mot alla odds för ett uppdrag att rädda världen. Då blev det till en sann brödraskap, sann gemenskap. Ingen var ensam. Ingen lämnades kvar. Alla var i slutändan o-um-bärliga för varandra!

Vi har ett evangelium, ett budskap om goda nyheter, som är bättre än någon nyhet, var som helst i den här världen.

Lyssna på dessa verser från kapitel 2 i Filipperbrevet:

”Var så till sinnes som Kristus Jesus var:

Han var till i Guds gestalt men räk-nade inte jäm-lik-heten med Gud som seg-er-byte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik.

När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.

Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.”

Filipperbrevet 2:5-11 SFB15

Det är budskapet som räddade oss. Det är budskapet vi samlas bakom.

Så vad för typ av kyrka vill vi vara? En som samarbetar med varandra? Och kämpar tillsammans för att rädda människor från synd och död? En som stöttar och uppmuntrar varandra när vi möter svå-rig-heter på vägen?

Och ännu mer än att vi bara behöver bra samarbete inom kyrkan, borde vi också vilja samarbeta med andra evangelie-centrerade kyrkor och organ-isa-tioner, över hela Sverige och hela världen. Vi vill vara öppna för alla som verkligen älskar evangeliet, utan kompromiss.

Låt oss ägna några minuter åt att diskutera hur ”samarbete för evangeliet” kan se ut för oss.

Categories Uncategorized
%d bloggers like this:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close