Tjänster och de Heliga: Filipperbrevet 1:1-2

(This is a talk given in Swedish to the Launch Team at our start-up gatherings. If you would like to find out more about our new church starting in Krokslätt soon email us through the contact page on this website. Thank you)

Jag är så glad att få börja undervisa vid dessa sammankomster. Idag börjar vi äntligen vår första serie, där vi kommer gå igenom Filipperbrevet. Det är en underbar bok i Nya testamentet. Den har starka teman om ”glädje genom lidande” och ”partnerskap i evangeliet”. Två fantastiska teman!

Men anledningen till att jag älskar den här lilla boken, är hur Paulus kärlek för den här lilla kyrkan som han hade planterat lyser genom sidorna. Nästan varje mening dryper av Paulus kärlek för den här lilla församlingen.

Lyssna på vers 3-5:

“Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. I alla mina böner för er alla ber jag alltid med glädje, eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu.”

Medan vi arbetar oss igenom Filipperbrevet och planterar en kyrka i Krokslätt ber vi att Gud ska foga oss samman med sådan kärlek.

Det var inte ens Paulus plan att plantera en kyrka i Filippi. De hade försökt att komma till Asien, för att predika evangeliet där. Men i Apostlagärningarna 16 förhindrar Herren dem två gånger och ger dem en vision om en makedonier, som bad dem om hjälp.

Första platsen som de sedan anlände i Makedonien är Filippi, en blomstrande stad, och inom några dagar planteras en kyrka. Den första omvända personen där var en hednisk kvinna, som bad till Gamla testamentets Gud. Hon var en affärskvinna och förmodligen mycket rik.

Sedan trakasserades de av en spå-flicka som var besatt av en demon. Och efter att ha kastat ut denna demon ur henne, kastas Paul och Silas i fängelse. Snarare än att klaga sjunger till Guds ära, även efter att de har blivit slagna och kedjats till cellväggarna. Och efter en mirakulös, icke-flykt, blir deras romerska fängelsevakt omvänd, med hela sin familj.

Så den första lilla kyrkan i Filippi bestod alltså av en rik affärskvinna och hennes hushåll, en romersk fångvaktare med hans familj och kanske (eller åtminstone så hoppas jag att det var så) en tidigare besatt slavflicka.

Läs GÄRNA den här fantastiska historien i Apostlagärningarna kapitel 16 denna veckan.

Det var inte Paulus plan men det var Guds plan.

Detta i sig är en påminnelse till oss när vi börjar vår resa. Det som vi vill planera och förbereda, är helt i händerna på den mäster-planerare, som vi ber kommer att vägleda oss. Några helomvändningar från våra planer kan vi förbereda oss på, medan Gud leder oss att göra vad Han redan har planerat i förväg.

Men idag när vi börjar studera den här boken vill jag bara fokusera på två ord i de två första verserna. Låt oss läsa dem tillsammans. Vers 1-2:

“Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare. Till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.”

De två orden jag vill fokusera på är “Tjänare” och “de Heliga”. Båda orden visar oss något speciellt om kyrkans liv, som vi måste omfamna i den nya kyrkan. Och tillsammans hjälper de oss att se en viktig sak om kyrkans ledarskaps karaktär.

Så för det första, Tjänare:

1) Tjänare

Det som är intressant här är hur det ord som används här mycket sällan översätts noggrant. Det är oftast översatt antingen som ”tjänare”, som det är här på svenska. Eller som ”slav”. Faktum är att båda orden är nästan korrekta, men ordet Paul använder översatts mest noggrant på engelska som “bondservant.”

Men eftersom de flesta inte vet vad en ”bondservant” är, använder moderna översättningar antingen slav eller tjänare. Och den svenska översättningen har bestämt sig för att använda det mjukare ordet, förmodligen på grund av de moderna kopplingarna till ras-slaveri. Vilket inte är vad Bibeln talar om när den talar om slaveri.

Slaveri var oftast en form av skuldåterbetalning. Och skulle vara under en viss tid. När skulden var betalad, kunde de antingen gå fria och leva sitt eget liv, eller om de älskade sin mästare och ville stanna i hans tjänst, då kunde de välja att bli en “bondservant” till sin mästare hela sitt liv. Det här är vad Paulus talar om när han kallar sig själv en ”bondservant” till Herren.

Herren köpte Pauls liv från hans slaveri till synd, med sin sons kostsamma blod som betalning. Och vad vill Paulus och Timoteus göra med denna frihet? De vill binda sig till att tjäna Jesus och Hans evangelium hela livet. För de älskar sin gode mästare och inte kunde drömma om ett bättre liv än att tjäna Honom med sina liv!

Varje troende är bunden till tjänst hos Jesus. Vi har blivit fria genom evangeliet. Men inte fria att återigen göra som vi vill. Nej. Vi är friköpta. Och det enda rätt gensvaret på denna överdådiga och dyrbara frihet är att lägga ner våra liv i tjänst hos kung Jesus.

Varför försöker vi plantera en församling?

Eftersom vår kärleksfulla kung Jesus har bett oss att tjäna Honom på det här sättet, och vår glädje fullbodas genom att leva för Hans glädje.

Och personligen är målet med det kristna livet att leva helhjärtat i Jesus-tjänsten. Så Paul, Timoteus och vi alla är ”bondservant” hos Jesus.

2) De Heliga

Och det andra ordet är, “de Heliga”: Paulus skriver, ”Till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna.”

Paulus kallar alla i Fillippi-kyrkan, “de heliga”. Låter det konstigt för dig? Vad händer om Paulus skulle skriva ett brev och han inledde det “till alla de heliga i Göteborg?” Vem tror du att han skulle mena då?

”Åh, det måste vara ledarskapet, de är de heliga!” ? Nej! För han tilltalar ledarna separat härnäst: “Församlingsledarna och Församlingstjänarna.”

“Tja, kanske betyder de som verkligen är, riktigt bra. De är de heliga. De som har det kristna livet utklurat, eller hur?” Nej igen! Eftersom ingen är helig av sina goda gärningar, som det står i Bibeln, i Jesaja 64: 6:

“Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt. Vi vissnar alla som löv, och som en vind sveper våra missgärningar bort oss.”

Nej! De är inte heliga av mänskligt arbete eller an-sträng-ning. Det är ett Guds verk, en fri gåva som ges genom tro. Alla i kyrkan i Filippi var heliga inför Gud. Helig-gjorda av Jesus! Alla från Lille Johan som alltid klantar till allt och är den förste att erkänna sin skuld, till goda gamla Ingrid, som har varit i kyrkan hela sitt liv och aldrig missat ett bönemöte. Båda är heliga, för att Gud har gjort dem heliga.

Och det är detsamma med oss. Du är helig. Du är helig-gjord av Jesus. Nej, du är inte perfekt, men du är helig inför Gud.

Det finns många saker vi kan lära oss av det här. Men vad jag skulle vilja att vi ska lära oss är det här: det finns ingen andra-klassens kristna i Guds rike. Ingen är mer värdefull eller helig än någon annan.

De äldste och diakonerna är ”Bondservants” i Jesus, och är precis som Jesus tjänare i kyrkans familj.

Ingen förtjänar en bättre eller större bit kyckling på kyrkans grillkväll på grund av sin status i kyrkans familj. Vi är alla lika inför varandra och Gud.

Ja, vissa kallas att leda och har blivit givna ansvaret av att leda kyrkan. Och vissa människor kommer att kämpa med sin synd mer än andra. Vissa kommer att vinna stora segrar över synden och kunna hjälpa andra som kämpar.

Men vi är alla på samma nivå inför Gud. Vi är heliga, endast tack vare Jesus. Vi är ”bondservants” till Jesus, och helig-gjorda i Herren!

Fråga för oss att diskutera medan vi äter: Hur kommer en rätt förståelse för dessa två idéer (”BondServants” och ”de Heliga”) att leda oss till en hälsosam församling?