Anden har gåvor till oss: En introduktion till andliga gåvor – 1 Korintierbrevet 12:1-11

Föreställ dig att välja en present till en person du älskar och känner väl.

Föreställ dig att det snart är en födelsedag. Det är någon du djupt älskar och känner väl som fyller år. Du lägger ner mycket tanke på att hitta en gåva som perfekt reflekterar eran relation och din tillgivenhet för dem. Du vill att det ska vara en påminnelse om dig varje gång de använder den. Så småningom hittar du exakt den unika och perfekta gåvan och köper den.

Dagen kommer, och du slår försiktigt in presenten. Spänning fyller dig när du överlämnar den, kanske ännu mer uppspelt än de är att få den. De accepterar den med ett leende, tackar artigt och lägger den på bordet men öppnar den aldrig.

Skulle inte det vara en enorm besvikelse?

I avsnittet vi utforskar idag lär vi oss att Gud, genom sin Ande, har gåvor för alla sina barn för att kunna uppskatta och njuta av honom med. Men många av hans barn har valt att inte ta emot dessa gåvor. Tyvärr måste jag erkänna att jag som kristen i 25 år är ett av dessa barn. Men jag vill inte vara det längre. Kan du relatera till min upplevelse?

Varför nu?

Vilka är Andens gåvor och hur bör en hälsosam lokal församling utöva dem? Jag har funderat på denna fråga i åratal, och brottats med den i mitt hjärta och sinne. Jag har varit med i kyrkor som inte prioriterade de övernaturliga gåvorna, så jag lade det åt sidan. Men jag kunde inte skaka av mig dem helt eftersom jag såg dem tydligt i skrifterna.

Å andra sidan har jag sett många andra kyrkor som hävdade att de hade gåvorna men det var rörigt och obibliskt. Negativa erfarenheter i hyperkarismatiska kyrkor gjorde mig tveksam och jag tänkte att sökandet efter dessa gåvor leder till den sortens kaos. Jag hamnade i mer traditionella kyrkor efteråt, men kände mig otillfredsställd och undrade om det inte finns mer.

Nu, när jag leder en ny kyrka, kan jag inte ignorera Bibelns tydliga undervisning. Vi bör sträva efter Andens övernaturliga gåvor. Så här är vi nu, tillsammans, och söker svar och lär oss om de andliga gåvorna.

Så låt oss sätta igång…

Varför undervisar Paulus om detta?

“När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga.

Första Korintierbrevet 12:1 SFB15

Från denna vers kan vi se att Paulus svarar på en fråga som han har fått från korintierna om utövandet av andliga gåvor i kyrkan. Som vi kommer att se under de närmaste kapitlen används gåvorna i stor utsträckning i kyrkan. Men de används på ett sätt som inte bygger upp församlingen. Istället var det en del av deras gudstjänst-gräl. De bråkade om gåvorna och använde dem för att tävla mot varandra. De sökte alla efter större och mer imponerande gåvor och överröstade varandra under deras -så kallade- gudstjänster. Och de ber Paulus om hjälp och klarhet.

Så ägnar Paulus tre kapitel åt att reda ut den här röran. Men det är värt att påpeka att Paulus inte gör det som jag, och så många andra pastorer har gjort tidigare. Han säger inte, “Wow! Den kyrkan ställer till en sådan hemsk röra när det gäller de andliga gåvorna. Det är bäst att de ger upp och bara ägnar sig åt seriösa bibelstudier istället!” Nej, tvärtom, säger han: “Gör det bättre! “ Genom att ha rätt attityd och göra saker på ett välordnat sätt. “Gör det bättre, ja! MEN gör det också MER!”

Faktum är att Paulus hela attityd och undervisning i detta ämne på många sätt kan sammanfattas av de två sista verserna i detta avsnitt om rätt gudstjänst och tillbedjan, nämligen i 1 Korintierbrevet 14:39-40:

“Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. Men låt allt ske värdigt och med ordning.

Under de följande sex predikningarna kommer vi att arbeta igenom kapitel 12-14, under följande rubriker:

Idag, kapitel 12: verserna 1-11, en “Introduktion till andliga gåvor”.
Sedan om två veckor, 12:12-31, den första principen när man använder andliga gåvor, “Vi är en kropp.”
Sedan, i kapitel 13, den andra principen när man använder andliga gåvor, “Kärlek”
Därefter, kapitel 14:1-25 ska vi titta på under två söndagar, först för att studera “tungomålstalandets och uttydningens gåva” och sedan för att lära oss om “profetians gåva och dess rätta användning”.
Och vi kommer att avsluta med, 14:26-40, de sista principerna om “värdighet och ordning”.

Nu tillbaka till dagens text: Kapitel 12:1-11 “En introduktion till andliga gåvor.” Och vi kommer att använda följande fyra ord för att hjälpa oss förstå avsnittet framför oss:

Anden möjliggör – 1-3
Anden förenar – 4-6
Anden visar sig – 7
Anden fördelar – vs 8-11

1. Anden möjliggör– 2-3

Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: “Förbannelse över Jesus”, och att ingen kan säga “Jesus är Herren” annat än i kraft av den helige Ande.”

Första Korintierbrevet 12:2-3 SFB15

Inledningsvis var Paulus ord i dessa verser förvirrande för mig. Han tycktes föreslå att vi kunde räkna ut äktheten hos en ande genom att se om den erkänna ‘Jesus som Herre.’ Men det verkar inte kunna stämma. Djävulen kan ljuga, eller hur? Och icke-troende kan uttala orden utan äkta tro, eller hur? Nej, det kan inte vara så …

Paulus sanna avsikt blir tydligare när vi undersöker tillbedjans ursprung. Tidigare, som hedningar dyrkade korintierna falska gudar, men när de förvandlades till troende genom Guds Ande förkunnade de helhjärtat: ‘Jesus är Herre!’

Så Paulus huvudpoäng är att sann tillbedjan, där Jesus erkänns som Herre, möjliggörs som ett verk av den Helige Ande. Genom att födas på nytt i Anden, som beskrivs i Johannes 3, kan vi tillbe Gud uppriktigt i ande och sanning. Så att vi verkligen kan förkunna att ‘Jesus är Herre!’

Detta säger oss att sann tillbedjan möjliggörs av den Helige Ande. Utan Hans livgivande närvaro förblir vår tillbedjan ytlig och legalistisk, bestående av enbart ritualer och rutiner. I stället måste vi lita på Andens kraft för att tända äkta tillbedjan inom oss, så att våra hjärtan kan bekänna ‘Jesus är Herre!’ med uppriktighet.

Vad betyder detta för oss? Jo, vi behöver inse att vi inte kan tillverka andliga gåvor; vi behöver Andens verk i oss. I stället för att tvinga fram något, sätter vi vår tillit till Guds ord, Hans kraft, tajming och sätt. Vårt fokus skiftar till att inbjuda den Helige Ande att möjliggöra äkta tillbedjan som förhärligar Jesus som Herre inom oss. Vi ger upp kontrollen, omfamnar Guds ord och ber ständigt om Andens vägledning och verk inom oss. Vår önskan är att leva och tillbe på ett sätt som upphöjer Jesus, och helhjärtat förlita oss på Andens ledning. Således, berättigade av Anden, förkunnar vi med glädje: ‘Jesus är Herre!’

Så Anden möjliggör sann tillbedjan. Och eftersom det är sant förenar han också vår tillbedjan.

2. Anden förenar – 4-6 374

“Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.

Första Korintierbrevet 12:4-6 SFB15

Olika kyrkor kan ha olika gudstjänststilar och praxis, men den underliggande principen förblir densamma. Paulus lär att Andens verk möjliggör tillbedjan i olika kyrkor, vilket resulterar i olika gåvor, tjänster och resultat. Även om de kan verka frånkopplade, härrör de alla från samma källa.

Guds Ande verkar på olika sätt i kyrkor och kulturer, men Hans yttersta syfte förblir detsamma.

Att besöka kyrkor från olika bakgrunder och kulturer kan vara förvirrande. Deras unika tillvägagångssätt, från välstrukturerade gudstjänster till mer avslappnad familjeatmosfär, kan få dem att till och med verka som olika religioner. Men Paulus bekräftar att trots deras olikheter, om de genom Anden tillber Jesus som Herre, är de alla äkta uttryck för sann tillbedjan möjliggjord av Anden. Andens vägledning och förståelse ligger till grund för varje kyrkas praxis.

Ingen kyrka är perfekt i teologi eller praktik, inte ens vi här i Kungskyrkan. Vi strävar alla efter att göra vårt bästa, följa våra samveten och Guds ord. Ändå är det samma Guds Ande som verkar i var och en av oss som förenar oss, trots våra ofullkomligheter.

Vad betyder detta för oss? Ett par saker …

För det första, låt oss fira Andens verk i andra församlingar, även om de skiljer sig från oss i praxis och teologi. Vi ber för deras tillväxt, framgång och Guds förhärligandet genom deras verksamhet. Sverige behöver olika evangeliecentrerade kyrkor, och Kungskyrkan kan inte ensam uppfylla detta behov. Låt oss be för fler och olika kyrkor som troget undervisar Bibeln och predikar evangeliet, såsom baptistiska, reformerta, lutherska och karismatiska.

För det andra, medan vi kan lära oss av andra Ande-ledda kyrkor, behöver vi inte kopiera deras exakta modell. Anden verkar unikt i olika situationer. Vi är fria att låta Gud forma oss och följa Hans ledning på vårt eget säregna sätt. Vi behöver inte alla vara stöpta i samma form.

Kanske har du en dålig erfarenhet i ditt förflutna av dessa saker. Och du oroar dig för att vi kan komma att bli som den kyrkan?

Eller kanske har du en bra tidigare erfarenhet och du förväntar dig att Kungskyrkan ska se ut precis som den kyrkan du tillhörde då.

Men till båda måste vi säga nej. Vi kommer inte bli varken det ena eller det andra. Gud kommer genom sin Ande att göra något nytt bland oss som är rätt för att bygga upp denna kyrka, på denna plats och i denna tid.

Under de kommande veckorna och åren, låt oss be att Gud leder oss att vara den kyrka Han vill att vi ska vara och nå de människor Han vill att vi ska nå. Det finns olika kyrkliga ”smaker”, men bara en Ande som är verksam i dem alla. Låt oss omfamna vår egen unika smak istället för att försöka imitera andra.

Anden möjliggör tillbedjan och förenar olika evangeliecentrerade församlingar, samtidigt som Han visar sig i vår tillbedjan.

3. Anden visar sig – 7

Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta.”

Första Korintierbrevet 12:7 SFB15

Det här är så fantastiskt! Jag blev verkligen uppspelt när jag insåg detta. Vi har en Gud som vill visa sig bland oss.

Som ni vet, så var Covid var en konstig tid. Vi lärde oss alla mycket om hur virus fungerar, eller hur? En konstig sak jag lärde mig om Covid är att du kan få det utan några symtom. Du kan sprida det utan att ens veta, tills symptomen visade sig. Det är vad ”visa sig” betyder. Att något dolt ska synliggöras.

Och du vet, ibland känns mitt förhållande till Guds Ande så. Jag har Honom i mig, jag tror det, men Hans “symptom” har inte dykt upp än.

Tänk på det ett ögonblick. Det är så lätt att göra kristendomen till en mental sak. Vi läser Bibeln, och det är bra eftersom det är den bästa boken någonsin! Vi lär oss bibelverser utantill, och det kan stärka vår själ. Vi lär oss teologi, etik och filosofi – allt från Bibeln, allt bra. Men det finns en fara med att göra Gud bara till en intellektuell övning. Det handlar om vad vi vet och hur vi tänker.

Jag vet att vi inte egentligen tänker så. Men visst riskerar vi ibland att falla i den fällan? Vi lär oss allt om Gud, men Han själv känns långt borta … Men detta är grejen, Paulus säger att Anden vill Sig i och genom den kristne, till gagn för hela församlingen!

Tidigare nämnde Paulus de stumma avgudar som korintierna dyrkade förut. De var värdelösa avgudar som inte ens kunde prata. Men Bibelns Gud är annorlunda. Han talar. Han uppenbarar sig. Han visar sig.

Vi har en Gud som vill visa sig för oss och genom oss. Han vill ge var och en av oss ett sätt att uppleva Honom genom Andens gåvor. Han vill vara verklig och påtaglig i våra liv.

Men hur visar Han sig bland oss? Anden fördelar olika andliga gåvor.

4. Anden fördelar – 8-11

“Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.”

Första Korintierbrevet 12:8-11 SFB15

I verserna säger Paulus att Anden fördelar gåvor så som Han finner lämpligt. Han tittar på en specifik person, i ett specifikt kyrkligt sammanhang. Han vet mycket väl vad de båda behöver för att byggas upp i kärlek. Och Han ger dem en specifik gåva, kärleksfullt vald just för dem. Liksom en förälder planerar i förväg att ge sitt barn den perfekta födelsedagspresenten, har Anden en andlig gåva till alla Guds älskade barn.

Men vilken typ av andliga gåvor finns det? Ja, Paulus ger oss en lista. Men Bibeln definierar inte alla, så vi måste studera dem noggrant. Men senare fortsätter Paulus att förklara några av dem mer i detalj.

Låt oss ta en snabb titt på listan tillsammans. Vi har…

Visdomsordens gåva – 8a. Det kan vara där någon ges ett djup av visdom och insikt som bara kan vara av gudomlig natur.
Kunskapsordens gåva – 8b. Traditionellt tros detta vara där en person ges hemlig kunskap om en person eller en situation som bara Gud kan veta.
Trons gåva – 9a. Detta kan vara när en person ges tro så stark att den trotsar mänskligt förnuft. Som martyrerna gavs när de gav sina liv för evangeliet, trots att de stod inför tortyr eller död. Eller som missionärer har när de har stått inför enorma motstånd och gett upp allt för evangeliet.
Helandets gåva – 9b. Vi är alla tillsagda att be för att människor ska bli helade. Men det verkar som om vissa människor får en gåva där böner om helande besvaras mer än andras.
Miraklernas gåva – 10a. Jag är inte säker på den här. Men det verkar som om vissa människor i sällsynta situationer kanske kan utföra faktiska mirakel, så som Jesus gjorde.
Profetians gåva -10b. Vissa människor föreslår att detta är det samma som predikan. Och även om jag tror att det finns element av det profetiska i predikan, tror jag inte att det är vad Paulus menar här. Han kommer att förklara det senare mer detaljerat i kapitel 14. Men detta är när människor får tilltal från Gud att tala i ett gudstjänstsammanhang.
Gåvan att urskilja mellan andar – 10c. Detta kan vara förmågan att testa är något härstammar från Gud eller från fienden. Och vilka andliga hemligheter som ligger bakom. Jag tror att jag har personlig erfarenhet av detta, men du kan fråga mig om detta senare om du vill.
Tungomålstalets gåva – 10d. – Det här är förmågan att be till Gud på andra språk än de du kan. Kanske på mänskliga språk eller himmelska språk. Vi kommer att titta på detta igen i kapitel 14.
Tungomålstolkningens gåva – 10e. Detta är förmågan att översätta tungomålstalets gåva, efter att de har givits i kyrkan.

Det är värt att påpeka att inte alla dessa gåvor alltid verkar övernaturliga. Saker som visdomsord, kunskapsord och urskillning kan verka helt normalt när de ges. Och vi måste också vara försiktiga så att vi inte alltför snävt definierar alla de gåvor som inte beskrivs i detalj. Jag tror att vi kan behöva uppleva dem för att verkligen förstå dem.

Kanske har du själv erfarenhet av dessa gåvor. Eller så kanske du tycker att det låter helt galet. Men en sak är säker, dessa övernaturliga Andens givna gåvor användes under det första århundradet och Paulus förväntar sig att de fortfarande kommer att vara verksamma i kyrkan tills Jesus återvänder.

Låt mig avrunda allt detta med några avslutande tankar.

Vår resa: En bild av ett tåg, i kontrast till Guds vind

Även om jag tror på Skriftens sanning, känner jag mig fortfarande lite orolig och osäker. Jag är taggad av allt detta men ändå lite nervös. Och så har jag pratat med pastorer från olika kyrkor och sökt vägledning och kunskap. I ett samtal nyligen med pastor Phil Whital från Grace Church Stockholm fick jag lite av en uppenbarelse.

Jag föreställde mig ett stort, robust tåg som snabbt rörde sig på fasta spår mot sin destination. Det rörde sig alltid framåt styrt av spåren, men kunde aldrig åka fritt åt vänster eller höger. Den representerade den kristendom jag är van vid – pålitlig, bekväm och säker. Jag har min församlingsfamilj, Ordet, och bönen, som är pålitliga och bekanta. Jag känner mig trygg och på väg åt rätt håll.

Men sedan kom jag att tänka på Johannes 3:8 och blev påmind om pånyttfödelsen av Anden.

“Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.””

Johannesevangeliet 3:8 SFB15

Jag litar på Guds Ande, men Han är inte begränsad som ett tåg på sitt spår. Han är mer som en flexibel terrängbil, robust men ändå med mer frihet. Men jag känner mig inte lika bekväm i den som på tåget.

Vad menar jag med det här bildspråket? Vår resa tillsammans är bra och rätt, men det kan finnas stunder av oro och rädsla att spåra ur. Det bör vi erkänna. När Anden fördelar gåvor bland oss kan vi uppleva obehag. Men utan att prova nya saker kommer inget nytt att hända.

Under de kommande veckorna och månaderna kommer vi att introducera tillfällen under gudstjänsterna då personer kan dela med sig vad de tror Gud vill säga. Det kan kännas konstigt, med potentiella obekväma tystnader. Ibland kommer hjälpsamma saker att sägas, andra gånger kanske inte. Och det är okej. Vi tar babysteg och lär oss att fingermåla tillsammans. Vi kan komma att känna oss obekväma, men vi är en trygg plats att utforska dessa gåvor.

Låt oss vara tydliga, vi rör oss inte bort från Bibeln. När vi går framåt vägleds vi av den och söker Anden så som Gud leder oss. Guds ord förblir vår fasta grund.

Under bön och förväntan ta emot de gåvor som Gud har utvalt åt oss

Personligen skulle jag älska gåvan att tolka tungotal. Det skulle vara uppmuntrande och trosstärkande att förstå böner som uttalas i tungor. Föreställ er den personliga trosstärkande upplevelsen och den uppmuntran det skulle ge hela församlingen.

Vilken gåva skulle du vilja ha? Ta dig tid att läsa listan igen och be över den hemma. Som kristen har Anden redan valt en gåva till dig!

Låt oss be tillsammans som församling och be Gud att uppenbara sin Ande bland oss så som det beskrivs här. Låt oss be med tro och förväntan när vi söker Gud i dessa ting.

Sammanfattningsvis bygger den -av Anden möjliggjorda- gudstjänsten upp församlingen. Han förenar oss, visar sig på olika sätt och fördelar sina gåvor bland oss.

Låt oss be.

Den stora idén: Tillbedjan som är uppbyggande är initierad, förenad, manifesterad av Anden och genom Andens distribuerade gåvor.

Syfte: Att vi skulle tillbe i ande och sanning och be om att gåvorna ska fördelas mellan oss.